1
00:00:02,000 --> 00:00:07,000
Downloaded from
YTS.MX

2
00:00:08,000 --> 00:00:13,000
Official YIFY movies site:
YTS.MX

3
00:01:18,250 --> 00:01:23,166
KONCENTRATIONSLÄGRET BERGEN-BELSEN
TYSKLAND

4
00:01:38,375 --> 00:01:42,166
Anne, vem var du? Jag önskar
att jag kände till hela din historia

5
00:01:42,250 --> 00:01:44,000
#nazism #förintelsen

6
00:02:21,041 --> 00:02:25,708
Lördagen den 15 juni 1944 skriver Anne:

7
00:02:27,166 --> 00:02:28,250
"Kära Kitty,

8
00:02:28,916 --> 00:02:32,541
det är helt omöjligt för mig
att bygga upp mitt liv

9
00:02:32,625 --> 00:02:35,833
på en grund av kaos, lidande och död.

10
00:02:37,333 --> 00:02:41,833
Jag ser världen långsamt förvandlas
till en vildmark.

11
00:02:43,708 --> 00:02:48,125
Jag hör ovädret som närmar sig,
som en dag kommer att förgöra oss också.

12
00:02:48,666 --> 00:02:51,250
Jag känner miljonernas lidande.

13
00:02:52,958 --> 00:02:55,583
Och ändå, när jag ser mot himlen,

14
00:02:56,250 --> 00:02:59,583
känner jag att allt kommer
att förändras till det bättre.

15
00:03:00,125 --> 00:03:02,458
Att också denna grymhet ska ta slut,

16
00:03:02,541 --> 00:03:06,333
att fred och lugn återvänder än en gång.

17
00:03:07,916 --> 00:03:11,166
Tills dess måste jag hålla fast vid
mina ideal.

18
00:03:12,625 --> 00:03:16,625
Kanske kommer det en dag
när jag kan förverkliga dem.

19
00:03:18,208 --> 00:03:21,041
Din, Anne Marie Frank."

20
00:03:22,458 --> 00:03:25,625
DOKUMENTATIONSCENTRET
BERGEN-BELSEN, TYSKLAND

21
00:03:49,708 --> 00:03:54,375
Vad drömde du om?
Vad önskade du dig?

22
00:03:54,458 --> 00:03:58,000
Jag vill förstå
#dagbok #kunskap

23
00:04:01,375 --> 00:04:02,916
<i>När det här fotot togs,</i>

24
00:04:03,625 --> 00:04:06,708
<i>var Anne, en snart 13-årig judisk flicka,</i>

25
00:04:07,250 --> 00:04:09,875
<i>omedveten om vad hon skulle få utstå.</i>

26
00:04:17,166 --> 00:04:19,416
<i>Hon visste inte att hon skulle tillbringa</i>

27
00:04:19,500 --> 00:04:23,708
<i>två år av sitt liv undangömd</i>
<i>i det här huset i Amsterdam,</i>

28
00:04:24,833 --> 00:04:28,250
<i>utan att knappt kunna se himlen</i>
<i>eller andas frisk luft,</i>

29
00:04:28,916 --> 00:04:30,166
<i>berövad sin frihet.</i>

30
00:04:31,458 --> 00:04:34,125
<i>Hon kommer att gömma sig här</i>
<i>med sin familj</i>

31
00:04:34,208 --> 00:04:35,791
<i>för att undfly nazisterna.</i>

32
00:04:44,083 --> 00:04:48,333
<i>Hon kommer att vara rädd här,</i>
<i>men hon kommer också att leva och växa</i>

33
00:04:48,416 --> 00:04:52,916
<i>och skriva en dagbok till en låtsasvän</i>
<i>vid namn Kitty.</i>

34
00:05:01,291 --> 00:05:02,875
ANNE FRANKS DAGBOK

35
00:05:09,375 --> 00:05:11,083
KÄRA KITTY

36
00:05:11,166 --> 00:05:14,333
<i>"Onsdagen den 5 april 1944.</i>

37
00:05:15,958 --> 00:05:17,375
<i>Min käraste Kitty,</i>

38
00:05:19,500 --> 00:05:23,875
<i>jag behöver något mer en make och barn</i>
<i>att hänge mig åt.</i>

39
00:05:24,916 --> 00:05:28,166
<i>Jag vill inte ha levt förgäves</i>
<i>som de flesta människor.</i>

40
00:05:28,916 --> 00:05:30,541
<i>Jag vill göra nytta,</i>

41
00:05:30,625 --> 00:05:34,583
<i>eller skänka glädje till alla människor,</i>
<i>även dem jag aldrig mött.</i>

42
00:05:35,250 --> 00:05:38,750
<i>Jag vill leva vidare också efter min död."</i>

43
00:05:45,875 --> 00:05:48,458
Onsdagen den 4 augusti 1944

44
00:05:49,333 --> 00:05:51,125
grips och deporteras hon.

45
00:05:52,708 --> 00:05:53,875
Hon försvann.

46
00:05:54,708 --> 00:05:59,083
Hon och en och en halv miljon
andra barn och tonåringar.

47
00:07:07,541 --> 00:07:09,500
<i>Anne upplevde den här ondskan.</i>

48
00:07:09,958 --> 00:07:11,625
<i>Ingen kan nånsin glömma den,</i>

49
00:07:11,708 --> 00:07:14,666
<i>för den fortsätter gnaga inifrån</i>
<i>på de överlevande.</i>

50
00:07:18,125 --> 00:07:22,666
<i>Till och med på de barn som,</i>
<i>till skillnad från Anne, ännu lever</i>

51
00:07:23,125 --> 00:07:26,000
<i>och nu utgör de sista vittnena</i>
<i>till Förintelsen.</i>

52
00:07:27,375 --> 00:07:28,541
Jag ser framför mig

53
00:07:29,083 --> 00:07:31,291
grindarna som öppnas på vid gavel,

54
00:07:31,375 --> 00:07:33,625
och hör ljudet av järngrindarna,

55
00:07:35,541 --> 00:07:39,291
och de oändliga raderna av människor
som strömmade in...

56
00:07:40,541 --> 00:07:43,208
...för att gå in i duscharna
och aldrig komma ut.

57
00:07:43,291 --> 00:07:45,333
Samma sak som senare hände oss.

58
00:07:54,833 --> 00:07:59,041
Vi hörde ljudet av batongerna.
Vi hörde slagen.

59
00:07:59,125 --> 00:08:00,791
De sa till oss:

60
00:08:00,875 --> 00:08:05,375
"Här går man in genom dörren
och ut genom skorstenen."

61
00:08:07,083 --> 00:08:09,083
Boskapsvagnar påminner mig om

62
00:08:09,166 --> 00:08:15,291
när vi stod i dem. Vi färdades med dem.

63
00:08:16,208 --> 00:08:19,666
De minnena bär jag alltid med mig.

64
00:08:19,750 --> 00:08:23,916
Färgerna jag ser om jag blundar

65
00:08:24,000 --> 00:08:26,958
är snöns vithet och likens vithet.

66
00:08:27,041 --> 00:08:29,916
Skorstenarnas flammor, snö,

67
00:08:30,625 --> 00:08:31,708
kyla...

68
00:08:35,166 --> 00:08:36,583
...men också ensamhet.

69
00:08:44,625 --> 00:08:50,166
<i>En SS-officer och några holländska poliser</i>
<i>tog sig upp för gömställets trappa.</i>

70
00:08:50,916 --> 00:08:54,041
<i>De upptäckte hemligheten</i>
<i>bakom den tunna väggen</i>

71
00:08:54,125 --> 00:08:57,708
<i>som i två år hade skyddat</i>
<i>Annes underjordiska liv,</i>

72
00:08:58,250 --> 00:09:02,333
<i>det hon delade med pappa Otto,</i>
<i>mamma Edith, systern Margot,</i>

73
00:09:05,083 --> 00:09:07,333
<i>Auguste och Hermann van Pels,</i>

74
00:09:08,041 --> 00:09:10,208
<i>deras 16-årige son Peter</i>

75
00:09:10,291 --> 00:09:11,625
<i>och Fritz Pfeffer.</i>

76
00:09:12,958 --> 00:09:16,333
<i>Ingen vet än i dag</i> <i>om de blev förrådda.</i>

77
00:09:16,958 --> 00:09:19,833
<i>De hann precis ta med sig</i>
<i>det de fick tag i</i>

78
00:09:19,916 --> 00:09:21,916
<i>innan de fördes bort.</i>

79
00:09:22,458 --> 00:09:25,500
<i>Annes dagbok låg kvar på golvet.</i>

80
00:09:32,250 --> 00:09:34,500
Anne, du var nästan jämngammal med mig

81
00:09:34,583 --> 00:09:38,041
Kunde vi blivit vänner?
#pådinsida

82
00:09:54,625 --> 00:09:57,666
Anne var fortfarande fri när hon,
på sin 13:e födelsedag,

83
00:09:57,750 --> 00:10:00,916
fick i present en dagbok...

84
00:10:02,208 --> 00:10:06,416
...en ljusblå blus, ett pussel,
en kanna grädde, några blommor...

85
00:10:07,708 --> 00:10:08,833
...och två pioner.

86
00:10:16,083 --> 00:10:18,708
Det var den 12 juni 1942.

87
00:10:19,416 --> 00:10:23,500
Anne började föra dagbok
och bestämde sig för att ge den ett namn.

88
00:10:29,250 --> 00:10:32,583
"Lördagen den 20 juni 1942.

89
00:10:34,041 --> 00:10:38,625
För att förstärka bilden i min fantasi
av denna efterlängtade vän,

90
00:10:39,083 --> 00:10:43,208
vill jag inte plita ner fakta i dagboken
likt de flesta skulle göra.

91
00:10:43,291 --> 00:10:46,625
Jag vill i stället att dagboken
ska vara min vän,

92
00:10:46,708 --> 00:10:50,208
och jag ska kalla vännen Kitty."

93
00:10:54,125 --> 00:10:55,541
Kitty är en spegel,

94
00:10:56,125 --> 00:10:58,541
en dubbelgångare och balsam för själen.

95
00:10:58,625 --> 00:11:02,791
Hon är hennes trygghet, ventil
och tröst.

96
00:11:04,541 --> 00:11:08,708
Ett sätt att säga att priset man betalar
för ondskan man genomlevt

97
00:11:08,791 --> 00:11:10,083
inte blir för högt.

98
00:11:10,625 --> 00:11:14,000
Att allt kan återges för en låtsasvän,

99
00:11:14,583 --> 00:11:19,083
den första läsaren av alla dem
Anne drömmer om att en dag få,

100
00:11:19,166 --> 00:11:22,625
när allt kommer att vara över.

101
00:11:30,666 --> 00:11:34,208
<i>I Bergen-Belsen fanns ingen tid</i>
<i>för avsked.</i>

102
00:11:34,291 --> 00:11:36,208
<i>Lägret var märkt av tyfus,</i>

103
00:11:36,291 --> 00:11:38,500
<i>en epidemi som spreds av löss</i>

104
00:11:38,583 --> 00:11:43,500
<i>och som gjorde folk stumma och spöklika</i>
<i>i väntan på döden.</i>

105
00:11:46,375 --> 00:11:50,041
<i>Först skickades Anne, Margot</i>
<i>och deras föräldrar</i>

106
00:11:50,125 --> 00:11:53,416
<i>till transitlägret Westerbork</i>
<i>i östra Holland.</i>

107
00:11:53,916 --> 00:11:59,750
<i>När de kom dit hade redan</i>
<i>över 100 000 judar deporterats.</i>

108
00:12:00,458 --> 00:12:05,375
<i>Slutdestinationen för familjen Frank</i>
<i>var Auschwitz i Polen.</i>

109
00:12:05,458 --> 00:12:10,208
<i>Längre fram skulle de två systrarna hamna</i>
<i>i Bergen-Belsen, Tyskland,</i>

110
00:12:10,708 --> 00:12:14,458
<i>där de dog av tyfus i februari 1945.</i>

111
00:12:14,541 --> 00:12:17,583
<i>Först Margot och sen Anne.</i>

112
00:12:23,791 --> 00:12:26,750
<i>SS-vakterna i Bergen-Belsen</i>

113
00:12:26,833 --> 00:12:29,916
<i>var bara lite äldre</i>
<i>än de två systrarna Frank.</i>

114
00:12:30,000 --> 00:12:32,750
<i>De var unga flickor som blev torterare,</i>

115
00:12:32,833 --> 00:12:35,666
<i>och grymmast av alla var Irma Grese.</i>

116
00:12:36,333 --> 00:12:38,208
<i>Hon dömdes senare till döden</i>

117
00:12:38,291 --> 00:12:41,375
<i>under en rättegång</i>
<i>mot en grupp SS-officerare</i>

118
00:12:41,458 --> 00:12:45,125
<i>ledd av samma brittiska styrkor</i>
<i>som befriade lägret...</i>

119
00:12:46,083 --> 00:12:49,166
<i>...den 15 april 1945.</i>

120
00:12:50,916 --> 00:12:53,541
<i>Tyskar som bodde nära lägren</i>

121
00:12:53,625 --> 00:12:57,083
<i>tvingades av soldaterna</i>
<i>som hade befriat lägren</i>

122
00:12:57,166 --> 00:13:02,583
<i>att gå in och se det</i>
<i>de hade låtsats inte känna till.</i>

123
00:13:04,791 --> 00:13:09,208
<i>Bergen-Belsens SS-vakter tvingades,</i>
<i>av de brittiska soldaterna,</i>

124
00:13:09,291 --> 00:13:12,916
<i>till att samla ihop sina offers kroppar</i>
<i>med sina bara händer</i>

125
00:13:13,000 --> 00:13:15,333
<i>och kasta dem i massgravar.</i>

126
00:13:25,083 --> 00:13:30,166
<i>Här ligger 23 200 personer begravda.</i>

127
00:13:33,291 --> 00:13:36,583
Jag vet inget om dina sista dagar

128
00:13:36,666 --> 00:13:40,750
Hade du hoppet kvar?
#massgravar #förintelse

129
00:13:43,333 --> 00:13:46,541
<i>Ingen vet var de två systrarna</i>
<i>är begravda.</i>

130
00:13:47,208 --> 00:13:51,500
<i>De hamnade, likt andra offer,</i>
<i>i massgravar.</i>

131
00:13:58,708 --> 00:14:02,875
<i>Det enda som återstår av dem</i>
<i>är deras namn på en svart sten.</i>

132
00:14:11,791 --> 00:14:15,458
Här tog ditt liv slut.
Och här börjar min resa

133
00:14:15,541 --> 00:14:21,791
I jakt på svar och de överlevandes röster
#vittne

134
00:14:23,750 --> 00:14:26,458
När man klev på tåget till Auschwitz,

135
00:14:27,375 --> 00:14:30,625
en resa på sex-sju dagar,
satt man i sitt eget urin och avföring.

136
00:14:30,708 --> 00:14:33,041
Utan mat, i mörker,

137
00:14:33,125 --> 00:14:34,250
i stank och odörer...

138
00:14:34,333 --> 00:14:35,958
MICHAEL BERENBAUM
HISTORIKER

139
00:14:36,041 --> 00:14:39,458
...så när de kom fram till Auschwitz,
såg de ut som sopor.

140
00:14:40,625 --> 00:14:43,750
Och det bekommer oss inte
att slänga sopor.

141
00:14:45,791 --> 00:14:50,875
Om de liknar skit, bekommer det oss inte
att spola ner skiten.

142
00:14:55,833 --> 00:14:59,208
<i>Om Anne hade överlevt</i>
<i>hade hon varit 90 år nu.</i>

143
00:15:00,125 --> 00:15:04,333
<i>Hennes blick och ansikte</i>
<i>hade kanske liknat</i> <i>de här kvinnornas,</i>

144
00:15:04,416 --> 00:15:07,750
<i>som är stolta över att ha överlevt</i>
<i>och att ha klarat sig.</i>

145
00:15:09,541 --> 00:15:11,333
Jag känner inget hat.

146
00:15:11,416 --> 00:15:15,458
Tvärtom lärde jag mig att älska människor.

147
00:15:15,541 --> 00:15:18,000
Men jag hatar nazisterna.

148
00:15:18,083 --> 00:15:22,250
Jag förlåter dem aldrig
för det de gjorde mot barnen

149
00:15:22,958 --> 00:15:25,000
som de skickade till gaskamrarna.

150
00:15:27,625 --> 00:15:30,708
FÖDD DEN 16 NOVEMBER 1939
DEPORTERAD DEN 3 MAJ 1944

151
00:15:33,333 --> 00:15:38,291
Mina barn är min hämnd på nazisterna.

152
00:15:38,375 --> 00:15:41,541
Och mina barnbarn
och mina barnbarnsbarn

153
00:15:41,625 --> 00:15:44,458
är mitt sätt att ge dem långa näsan.

154
00:15:54,708 --> 00:15:57,958
För många bestod minnena
av hemligheter,

155
00:15:58,666 --> 00:16:01,708
långa tystnader eller halva ord,

156
00:16:02,000 --> 00:16:04,375
som behövdes för att skydda
dem som kom efter

157
00:16:04,458 --> 00:16:07,666
från minnen som kanske var för brutala.

158
00:16:09,041 --> 00:16:11,541
Och ändå fördes dessa minnen vidare

159
00:16:11,625 --> 00:16:14,625
till deras barn, barnbarn
och barnbarnsbarn,

160
00:16:14,708 --> 00:16:18,375
som om varje generation
behövde hitta en ny röst.

161
00:16:19,333 --> 00:16:22,041
Det var mycket svårt för mig,
som liten flicka,

162
00:16:22,125 --> 00:16:25,416
att förstå något
som hade drabbat så många personer,

163
00:16:25,500 --> 00:16:27,250
inklusive mina farföräldrar.

164
00:16:27,333 --> 00:16:29,833
Men sen hörde vi berättelsen
om Anne Frank,

165
00:16:30,208 --> 00:16:33,875
och plötsligt fanns det en liten flicka

166
00:16:34,791 --> 00:16:38,291
som jag kunde se mig själv genom.

167
00:16:39,458 --> 00:16:43,000
Och plötsligt blev historien för verklig.

168
00:16:44,333 --> 00:16:45,916
Jag blev för rädd.

169
00:16:47,083 --> 00:16:48,541
<i>Ariannas tragedi,</i>

170
00:16:48,625 --> 00:16:51,375
<i>som överlevde fyra koncentrationsläger,</i>

171
00:16:52,000 --> 00:16:55,291
<i>har nu blivit ett permanent märke</i>
<i>på Lorenzos underarm.</i>

172
00:16:55,958 --> 00:16:59,541
Jag fick idén att kopiera hennes tatuering

173
00:17:00,000 --> 00:17:01,708
efter att ha läst hennes bok.

174
00:17:01,791 --> 00:17:05,708
Jag kände mig nära berättelsen,

175
00:17:05,791 --> 00:17:11,083
men också fysiskt förbunden
med det min mormor varit med om.

176
00:17:30,083 --> 00:17:34,041
<i>Och rösterna av hennes släktingar</i>
<i>som försvann i lägren</i>

177
00:17:34,125 --> 00:17:37,500
<i>kan nu höras i Francescas musik.</i>

178
00:17:40,416 --> 00:17:44,250
Jag är judisk. Min mamma är judisk
och min pappa katolik.

179
00:17:45,041 --> 00:17:47,875
Mer än 40 av mina släktingar

180
00:17:47,958 --> 00:17:50,750
återvände aldrig
från koncentrationslägren.

181
00:17:51,625 --> 00:17:56,208
Jag tror att det faktum att jag växte upp
med den här vetskapen

182
00:17:56,291 --> 00:18:00,375
alltid har legat till grund
för den jag är. Jag minns...

183
00:18:01,333 --> 00:18:04,291
...att jag hade en jättekris på lågstadiet

184
00:18:04,375 --> 00:18:07,416
när jag var sju år
och började läsa historia.

185
00:18:08,291 --> 00:18:13,333
Jag insåg att den här frågan
berörde även mig och min familj,

186
00:18:14,166 --> 00:18:18,916
och jag förstod vad människor
var i stånd att göra.

187
00:18:24,375 --> 00:18:26,916
Om jag hade fötts 65 år tidigare...

188
00:18:28,041 --> 00:18:30,375
...hade jag kanske varit ett av offren.

189
00:18:30,458 --> 00:18:33,458
SARAH LICHTSZTEJN-MONTARD
GDANSK, POLEN, 1928

190
00:18:33,541 --> 00:18:36,500
DEPORTERAD FRÅN PARIS 1944
MED SIN MAMMA

191
00:18:36,583 --> 00:18:40,375
KONCENTRATIONSLÄGER: DRANCY,
AUSCHWITZ-BIRKENAU OCH BERGEN-BELSEN

192
00:18:47,125 --> 00:18:49,041
Allt kan hjälpa en att överleva.

193
00:18:49,708 --> 00:18:51,833
Att recitera alla dikter man kan,

194
00:18:52,666 --> 00:18:55,250
utbyta matlagningsrecept

195
00:18:55,333 --> 00:18:58,291
eller sjunga Edith Piafs sånger.

196
00:19:15,833 --> 00:19:19,375
Italienarna sjöng "Mamma" och grät.

197
00:19:19,458 --> 00:19:23,333
De grät medan de sjöng, men det var fint.

198
00:19:37,000 --> 00:19:39,416
Det var ett slags motstånd.

199
00:19:40,750 --> 00:19:44,875
<i>Sarah greps under den största räden</i>
<i>på fransk mark</i>

200
00:19:44,958 --> 00:19:48,666
<i>den 16:e och 17:e juli 1942.</i>

201
00:19:49,500 --> 00:19:53,208
<i>Tusentals judar spärrades in</i>
<i>i Vélodrome d'Hiver i Paris.</i>

202
00:19:53,791 --> 00:19:56,375
<i>Trots det lyckades Sarah fly därifrån.</i>

203
00:19:56,458 --> 00:20:00,833
<i>Hon och hennes mamma levde undangömda</i>
<i>i huvudstaden i två år.</i>

204
00:20:01,333 --> 00:20:05,375
<i>Senare, precis som Anne, greps hon också.</i>

205
00:20:05,458 --> 00:20:06,333
JUDE

206
00:20:06,416 --> 00:20:09,541
<i>Anne var 15, Sarah ett år äldre.</i>

207
00:20:09,625 --> 00:20:12,875
En dag sa en av mammas vänner:

208
00:20:12,958 --> 00:20:16,250
"Vet du att det finns en ung flicka
här i min barack?

209
00:20:17,125 --> 00:20:21,708
Hon är holländska och heter Anne.
Hon kommer från Holland."

210
00:20:22,875 --> 00:20:25,958
Och flickan stod vid ytterdörren.

211
00:20:26,666 --> 00:20:31,000
Hon hörde vad min vän sa
och log blygt mot mig.

212
00:20:31,083 --> 00:20:35,041
Hon lade huvudet på sned så här
och log kort och blygt.

213
00:20:36,500 --> 00:20:38,458
Hon var redan mycket mager,

214
00:20:38,541 --> 00:20:42,416
men hon hade ett underbart leende.

215
00:20:49,750 --> 00:20:52,833
LIKGILTIGHET

216
00:20:53,375 --> 00:20:55,000
FÖRINTELSEMONUMENTET
MILANO, ITALIEN

217
00:20:55,083 --> 00:20:58,750
Katastrofen i Bergen-Belsen
börjar när läger evakueras,

218
00:20:58,833 --> 00:21:03,375
framför allt Auschwitz och Birkenau.

219
00:21:03,458 --> 00:21:07,500
Från och med november 1944

220
00:21:07,583 --> 00:21:11,916
kommer tusentals personer
till en situation där tyfus

221
00:21:12,000 --> 00:21:17,041
kan ses fylla samma funktion
som gaskamrarna.

222
00:21:17,125 --> 00:21:19,750
Människorna dör
under horribla förhållanden.

223
00:21:19,833 --> 00:21:21,458
MARCELLO PEZZETTI
HISTORIKER

224
00:21:21,541 --> 00:21:25,708
Allt nazisterna behöver göra
är att gräva massgravar,

225
00:21:25,791 --> 00:21:28,000
som de låter fångarna själva gräva.

226
00:21:28,083 --> 00:21:34,000
De kan kasta i liken
utan att befatta sig med att döda dem.

227
00:21:41,125 --> 00:21:47,625
I dag står rummen i det hemliga huset
på Prinsengracht 263 i Amsterdam tomma

228
00:21:48,375 --> 00:21:50,958
för att hedra minnet
av nazisternas sex miljoner offer.

229
00:21:53,541 --> 00:21:58,833
Annes pappa, den ende överlevande
av de åtta personer som gömde sig här,

230
00:21:58,916 --> 00:22:00,750
ville att de skulle vara tomma.

231
00:22:06,083 --> 00:22:10,875
Och ändå befinner vi oss i Annes rum
som det såg ut 1942

232
00:22:10,958 --> 00:22:12,708
bland spåren av hennes liv.

233
00:22:13,583 --> 00:22:16,250
"Lördagen den 11 juli 1942.

234
00:22:17,250 --> 00:22:18,708
Käraste Kitty,

235
00:22:18,791 --> 00:22:21,958
Gårdshuset är ett idealiskt gömställe.

236
00:22:22,041 --> 00:22:23,916
Det är kanske fuktigt och vint,

237
00:22:24,000 --> 00:22:26,625
men det finns nog
inget bekvämare gömställe

238
00:22:26,708 --> 00:22:30,208
i hela Amsterdam. Nej, i hela Holland."

239
00:22:32,375 --> 00:22:36,125
I två år delade hon sitt tonårsrum

240
00:22:36,208 --> 00:22:39,416
med en av husets gäster, mr Pfeffer,

241
00:22:40,083 --> 00:22:44,541
en tandläkare på drygt 50 år,
som hon aldrig drog jämnt med.

242
00:22:45,875 --> 00:22:49,666
Två sängar vända mot varandra
och ett skrivbord.

243
00:22:51,541 --> 00:22:56,000
Allt man har är väggarna att drömma på.

244
00:23:02,750 --> 00:23:06,708
<i>Deanne Durbin, Ginger Rogers</i>
<i>och Greta Garbo i </i>Ninotchka,

245
00:23:06,791 --> 00:23:09,875
<i>den tyske filmstjärnan Heinz Rühmann,</i>
<i>Ray Milland...</i>

246
00:23:10,708 --> 00:23:12,791
<i>...och Annes andra stora intresse,</i>

247
00:23:12,875 --> 00:23:16,875
<i>Sonja Henie, en världsmästare</i>
<i>i konståkning från Norge.</i>

248
00:23:17,583 --> 00:23:21,916
<i>Fragment av andra människors liv</i>
<i>för att skänka lite flärd till hennes.</i>

249
00:23:22,375 --> 00:23:25,208
<i>Anne ser på kläder och frisyrer.</i>

250
00:23:25,875 --> 00:23:27,958
<i>Hon har en bild</i>
<i>av den holländska kungafamiljen</i>

251
00:23:28,041 --> 00:23:32,125
<i>och ett porträtt av unga Elizabeth,</i>
<i>Englands framtida drottning.</i>

252
00:23:32,208 --> 00:23:34,000
<i>En pytteliten värld,</i>

253
00:23:34,083 --> 00:23:39,333
<i>och ändå har den varit hela hennes värld</i>
<i>sedan den 6 juli 1942,</i>

254
00:23:39,958 --> 00:23:43,958
<i>den dag familjen Frank</i>
<i>tog sig sin tillflykt till gömstället.</i>

255
00:23:45,208 --> 00:23:47,916
<i>Familjen Frank,</i>
<i>ursprungligen från Frankfurt,</i>

256
00:23:48,000 --> 00:23:50,458
<i>lämnade Tyskland 1938,</i>

257
00:23:50,958 --> 00:23:53,041
<i>samma år som Hitler tog makten.</i>

258
00:23:53,125 --> 00:23:56,500
<i>Men attityden mot både inhemska</i>
<i>och invandrade judar</i>

259
00:23:56,583 --> 00:23:58,291
<i>hade blivit hård i Holland.</i>

260
00:23:58,375 --> 00:24:02,833
PORTUGISISKA SYNAGOGAN
AMSTERDAM

261
00:24:05,083 --> 00:24:08,041
<i>Senare kom de första deportationerna</i>

262
00:24:08,541 --> 00:24:10,000
<i>och raslagarna.</i>

263
00:24:14,791 --> 00:24:18,833
<i>Hitler hade 1939 redan lagt fram</i>
<i>sitt förslag</i>

264
00:24:18,916 --> 00:24:21,875
<i>om att förinta alla judar i Europa.</i>

265
00:24:25,750 --> 00:24:28,208
<i>Och den 20:e januari 1942,</i>

266
00:24:28,666 --> 00:24:31,291
<i>under Wannseekonferensen i Berlin,</i>

267
00:24:31,958 --> 00:24:35,333
<i>hade högt uppsatta nazister</i>
<i>och tyska regeringsföreträdare</i>

268
00:24:35,416 --> 00:24:37,708
<i>lanserat det de kallade</i>

269
00:24:37,791 --> 00:24:41,125
<i>"Den slutgiltiga lösningen av judefrågan".</i>

270
00:24:41,750 --> 00:24:45,916
MINNESCENTRET FÖR FÖRINTELSEN
SKOPJE, NORDMAKEDONIEN

271
00:24:52,708 --> 00:24:57,541
Det som skiljer Förintelsen
från andra folkmord är, för det första:

272
00:24:57,625 --> 00:25:00,458
Att förövaren är
det mest framstående samhället

273
00:25:00,541 --> 00:25:02,666
i den västerländska civilisationen,

274
00:25:03,416 --> 00:25:06,625
och att man använder
den civilisationens alla verktyg

275
00:25:06,708 --> 00:25:07,875
för att förstöra.

276
00:25:08,750 --> 00:25:10,916
För det andra, förde Tyskland bok.

277
00:25:12,333 --> 00:25:16,208
Det är historiens
mest väldokumenterade folkmord.

278
00:25:17,250 --> 00:25:21,125
För det tredje,
var det bara Tyskland som tänkte:

279
00:25:21,208 --> 00:25:24,500
"Vi ska förgöra judarna överallt."

280
00:25:25,833 --> 00:25:27,750
Det omfattade 22 länder.

281
00:25:28,541 --> 00:25:32,666
Det utvecklades över 12 år.
Dödandet pågick under fyra år.

282
00:25:32,750 --> 00:25:37,250
Inte i vrede,
utan i ett systematiskt utplåningsprogram.

283
00:25:37,333 --> 00:25:39,000
ARIANNA SZÖRÉNYI
FIUME, ITALIEN, 1933

284
00:25:39,083 --> 00:25:41,583
DEPORTERAD FRÅN SAN DANIELE DEL FRIULI
MED FAMILJEN 1944

285
00:25:41,666 --> 00:25:44,458
KONCENTRATIONSLÄGER:
RISIERA DI SAN SABBA, AUSCHWITZ-BIRKENAU,

286
00:25:44,541 --> 00:25:45,750
RAVENSBRÜCK, BERGEN-BELSEN

287
00:25:48,416 --> 00:25:51,583
<i>Det var sommar när Arianna greps.</i>

288
00:25:52,458 --> 00:25:56,208
<i>Samtidigt som Anne gladdes</i>
<i>över landstigningen i Normandie</i>

289
00:25:56,291 --> 00:25:59,583
<i>och några tyska soldaters kupp</i>
<i>mot Hitler.</i>

290
00:26:01,500 --> 00:26:03,041
<i>Anne var optimistisk.</i>

291
00:26:03,125 --> 00:26:07,541
<i>Hon trodde att hon i oktober</i>
<i>skulle sitta i sin skolbänk igen.</i>

292
00:26:07,625 --> 00:26:10,375
<i>Hon kände friheten närma sig.</i>

293
00:26:10,458 --> 00:26:14,166
<i>Arianna däremot,</i>
<i>som redan hade förlorat sin,</i>

294
00:26:14,250 --> 00:26:17,041
<i>befann sig ansikte mot ansikte med Irma,</i>

295
00:26:17,125 --> 00:26:21,416
<i>den där stiliga kvinnan,</i>
<i>klädd i fläckfri uniform</i>

296
00:26:21,500 --> 00:26:23,958
<i>och med en pistol i sin hand.</i>

297
00:26:24,041 --> 00:26:27,083
<i>Arianna var bara 11 år.</i>

298
00:26:27,166 --> 00:26:29,458
Jag sprang en kort sträcka,

299
00:26:30,083 --> 00:26:33,875
men när jag närmade mig min barack
saktade jag in

300
00:26:33,958 --> 00:26:40,708
när jag såg tre-fyra välklädda nazister
komma mot mig.

301
00:26:41,583 --> 00:26:43,875
Jag hade Irma Grese bakom mig.

302
00:26:44,541 --> 00:26:46,916
Och de var allihop förälskade i henne.

303
00:26:48,625 --> 00:26:52,416
Plötsligt vände jag mig om,
som nyfikna barn gör,

304
00:26:53,000 --> 00:26:56,625
och Irma Grese stod
med pistolen riktad mot mig.

305
00:26:56,708 --> 00:27:01,083
Det var den enda gången jag insåg
att jag kunde dö.

306
00:27:06,416 --> 00:27:10,166
Hur kunde människor bli så omänskliga?

307
00:27:10,250 --> 00:27:13,791
Jag kan inte föreställa mig all grymhet
#mod #uthållighet

308
00:27:24,750 --> 00:27:27,791
Det är oftast lättare att överleva
om man inte är ensam.

309
00:27:28,666 --> 00:27:31,416
Om man har en syster hos sig
som kan hjälpa en.

310
00:27:31,833 --> 00:27:35,500
En mamma redo att byta sitt liv
mot en slev soppa.

311
00:27:36,125 --> 00:27:41,083
En vän som lär en att stjäla brödbitar
ur fickan på en döende.

312
00:27:42,791 --> 00:27:44,708
I lägret var det ingen synd.

313
00:27:45,750 --> 00:27:48,041
I lägret måste man växa upp fort,

314
00:27:48,541 --> 00:27:53,000
lära sig självdisciplin och att överleva
genom att vara självisk och brutal.

315
00:27:54,458 --> 00:27:57,375
Ändå var det ofta turen
som avgjorde om man överlevde.

316
00:27:58,166 --> 00:28:01,833
TATIANA OCH ANDRA BUCCI
FIUME, ITALIEN, 1937 OCH 1939

317
00:28:01,916 --> 00:28:04,416
DEPORTERADES 1944 MED FAMILJEN

318
00:28:04,500 --> 00:28:08,333
KONCENTRATIONSLÄGER: RISIERA DI SAN SABBA
OCH AUSCHWITZ-BIRKENAU

319
00:28:08,416 --> 00:28:12,791
Jag minns att det kom en person
som kan ha varit Mengele.

320
00:28:13,375 --> 00:28:16,916
Han frågade oss
om vi ville träffa vår mamma.

321
00:28:18,625 --> 00:28:23,208
<i>Joseph Mengele, som kallades Doktor Död</i>
<i>i Auschwitz,</i>

322
00:28:23,291 --> 00:28:26,625
<i>bestämde över barnen.</i>

323
00:28:26,708 --> 00:28:30,166
<i>Främst experimenterade han med tvillingar.</i>

324
00:28:30,250 --> 00:28:34,250
<i>Andra och Tatiana var fyra och sex år,</i>

325
00:28:34,333 --> 00:28:37,291
<i>och en dag stod de uppradade</i>
<i>framför en barack.</i>

326
00:28:37,375 --> 00:28:40,791
<i>De var systrar,</i>
<i>men hade misstagits för tvillingar.</i>

327
00:28:41,291 --> 00:28:43,541
<i>Det var skälet till att de ännu levde.</i>

328
00:28:43,625 --> 00:28:47,875
<i>Deras kusin Sergio stod i samma led.</i>

329
00:28:47,958 --> 00:28:52,083
En klåpare till läkare från Neuengamme
som hade utfört experiment

330
00:28:52,166 --> 00:28:55,916
med tuberkulos och lymfkörtlar
på ett antal vuxna

331
00:28:56,000 --> 00:29:01,625
fick idén att även experimentera på barn,

332
00:29:01,708 --> 00:29:04,166
och bad Mengele om att få de här barnen.

333
00:29:09,958 --> 00:29:14,000
<i>En av vakterna, som fäst sig vid dem,</i>
<i>hade varnat dem.</i>

334
00:29:14,458 --> 00:29:16,333
<i>"När de ber ett ta ett steg framåt</i>

335
00:29:16,416 --> 00:29:19,250
<i>om ni vill träffa er mamma,</i>
<i>så gör det inte!"</i>

336
00:29:19,791 --> 00:29:23,166
Vi sa åt Sergio att inte kliva fram,
men han lyssnade inte på oss.

337
00:29:23,250 --> 00:29:29,583
Tjugo barn, tio pojkar och tio flickor,
tog ett steg framåt.

338
00:29:31,083 --> 00:29:35,333
Tanken på att han åkte därifrån i tron
att han skulle träffa sin mamma,

339
00:29:35,416 --> 00:29:40,666
när han i stället gick mot sin död
på sin sjuårsdag,

340
00:29:40,750 --> 00:29:46,708
väger fortfarande så tungt på mitt hjärta
att det inte går att beskriva.

341
00:29:50,666 --> 00:29:51,708
Varför judarna?

342
00:29:52,416 --> 00:29:55,583
Hitler försökte skapa en härskarras.

343
00:29:56,666 --> 00:30:01,083
Han trodde på, i grova drag,
en värld där de mäktiga styr.

344
00:30:02,000 --> 00:30:04,583
Och om de inte styr, försvagas de.

345
00:30:08,000 --> 00:30:10,416
<i>I månader hade Otto Frank förberett</i>

346
00:30:10,500 --> 00:30:14,750
<i>ett gömställe bakom sin pektin-</i>
<i>och kryddfabrik.</i>

347
00:30:14,833 --> 00:30:18,125
Otto Frank försökte flera gånger få visum

348
00:30:18,208 --> 00:30:21,375
för sig och familjen
för att lämna Nederländerna,

349
00:30:21,916 --> 00:30:24,708
till exempel till USA,
men de fick aldrig något.

350
00:30:25,333 --> 00:30:29,875
Men den 5 juli 1942,

351
00:30:29,958 --> 00:30:35,041
inkallades Margot till ett arbetsläger
i Tyskland.

352
00:30:35,125 --> 00:30:40,583
Om man inte självmant infann sig
på en polisstation inom två-tre dagar

353
00:30:40,666 --> 00:30:41,833
hämtade de en.

354
00:30:44,000 --> 00:30:47,375
<i>Anne och hennes föräldrar flyr</i>
<i>utan resväskor.</i>

355
00:30:48,625 --> 00:30:52,416
<i>De bar den gula stjärnan</i>
<i>på sina bröst, deras skammärke.</i>

356
00:30:53,625 --> 00:30:57,250
Å ena sidan har vi den skamliga siffran

357
00:30:57,333 --> 00:31:01,208
av att 75 procent av Nederländernas
judiska befolkning.

358
00:31:01,291 --> 00:31:02,916
deporterades och mördades.

359
00:31:03,000 --> 00:31:06,791
Den överlägset högsta andelen
i något Västeuropeiskt land.

360
00:31:08,875 --> 00:31:11,333
Men vi är även det land och den stad

361
00:31:11,416 --> 00:31:14,875
där kollektivtrafiken gick ut i strejk
i februari 1941...

362
00:31:14,958 --> 00:31:16,791
RONALDO LEOPOLD
CHEF, ANNE FRANK-HUSET

363
00:31:16,875 --> 00:31:19,833
...i protest mot behandlingen
av Amsterdams judiska befolkning.

364
00:31:22,750 --> 00:31:24,583
Ett unikt exempel,

365
00:31:25,583 --> 00:31:27,333
utan motsvarighet i Europa,

366
00:31:27,833 --> 00:31:30,083
på tecken på motståndet

367
00:31:30,166 --> 00:31:34,250
hos oerhört modiga, vanliga människor.

368
00:31:36,750 --> 00:31:40,958
<i>När tyskarna hade bestämt sig för</i>
<i>att fysiskt utrota judarna,</i>

369
00:31:41,041 --> 00:31:45,125
<i>konstruerade de läger</i>
<i>vars enda syfte var utrotning</i>

370
00:31:45,208 --> 00:31:48,958
<i>av alla dem som bodde</i>
<i>i Östeuropas getton.</i>

371
00:31:49,916 --> 00:31:53,041
För judarna i Västeuropa var situatioen
en annan

372
00:31:53,541 --> 00:31:57,791
Där fanns det för få judar
för att skapa getton som i öst.

373
00:31:57,875 --> 00:32:02,375
Därför arbetar nazisterna där fram
en annan strategi.

374
00:32:02,458 --> 00:32:07,583
De organiserar räder som bygger
på lokalbefolkningens samarbete.

375
00:32:07,666 --> 00:32:11,958
Vid det här laget
hade de byggt transitläger.

376
00:32:12,041 --> 00:32:16,708
Slutdestinationen är ett läger.

377
00:32:16,791 --> 00:32:20,541
En område byggt för att döda judar,

378
00:32:20,625 --> 00:32:25,083
men där man låter
en liten andel av dem arbeta

379
00:32:25,166 --> 00:32:29,916
mot ett uppskov med döden,
även om det blir kort.

380
00:32:30,541 --> 00:32:34,583
De enda andra folkgrupperna
som någon gång blandas med dem

381
00:32:34,666 --> 00:32:36,458
är sinti och romer.

382
00:32:37,791 --> 00:32:40,166
KaterinaKat reste
till Westerbork, Nederländerna

383
00:32:40,250 --> 00:32:41,666
från Bergen-Belsen, Tyskland

384
00:32:43,875 --> 00:32:50,083
WESTERBORK-LÄGRET
NEDERLÄNDERNA

385
00:32:50,541 --> 00:32:53,291
<i>Där utanför brinner Europa.</i>

386
00:32:53,916 --> 00:32:58,625
<i>Men nyheterna om svält, krig och räder</i>
<i>når personerna i huset</i>

387
00:32:59,166 --> 00:33:02,750
<i>som lever ett långsamt och dämpat liv.</i>

388
00:33:06,083 --> 00:33:09,208
<i>Anne berättar för Kitty</i>
<i>hur hon övervinner tristessen,</i>

389
00:33:09,291 --> 00:33:13,208
<i>om de ändlösa timmarna</i>
<i>och att tvingas till att bo med andra,</i>

390
00:33:13,291 --> 00:33:17,458
<i>men också om avunden mot systern</i>
<i>och grälen med mamman.</i>

391
00:33:19,208 --> 00:33:22,291
<i>Måndagen den 28 september 1942.</i>

392
00:33:22,916 --> 00:33:23,916
<i>"Käraste Kitty,</i>

393
00:33:24,916 --> 00:33:29,791
<i>de kritiserar allt,</i>
<i>och då menar jag allt, med mig.</i>

394
00:33:29,875 --> 00:33:33,041
<i>Mitt beteende, min personlighet,</i>
<i>mina maner,</i>

395
00:33:33,125 --> 00:33:36,291
<i>varje centimeter av mig,</i>
<i>från topp till tå och tillbaka,</i>

396
00:33:36,375 --> 00:33:38,708
<i>blir föremål för skvaller och debatt."</i>

397
00:33:39,958 --> 00:33:43,208
<i>Det sägs att för att växa upp</i>
<i>måste man döda sin far och sin mor.</i>

398
00:33:44,583 --> 00:33:47,458
<i>Det gör Anne, som alla jämnåriga.</i>

399
00:33:48,666 --> 00:33:52,083
<i>Hon gör revolt, hon vägrar</i>
<i>och hon kritiserar.</i>

400
00:33:52,625 --> 00:33:55,000
<i>Hon är också snäll, ironisk och rolig.</i>

401
00:33:55,625 --> 00:34:00,333
Hon är en mycket intelligent tonåring,
en livfull flicka, nyfiken på världen,

402
00:34:00,416 --> 00:34:04,375
full av ambition, känslor, kärlek
och fantasi.

403
00:34:04,458 --> 00:34:06,083
NATHALIE ZAJDE
ETNOSPYKOLOG

404
00:34:06,166 --> 00:34:09,958
Den inspärrade situation
hon befinner sig i

405
00:34:10,041 --> 00:34:14,250
utvecklar hennes intelligens
och tankeförmåga.

406
00:34:14,916 --> 00:34:19,250
Hon glöder av lycka<i> </i>över ett par röda skor
hon får av Miep,

407
00:34:19,333 --> 00:34:22,875
en av de fyra av Ottos anställda

408
00:34:22,958 --> 00:34:25,583
som hjälpte de gömda personerna
att överleva.

409
00:34:25,666 --> 00:34:30,875
Det är Miep som räddar och bevarar
flickans dagbok efter gripandet.

410
00:34:31,708 --> 00:34:36,500
Anne studerar, läser hungrigt,
och hennes humör svänger ofta.

411
00:34:37,625 --> 00:34:40,500
Ena stunden ironiserar hon över blåmärkena

412
00:34:40,583 --> 00:34:43,833
i pannan på de familjemedlemmar
som inte kan vänja sig

413
00:34:43,916 --> 00:34:46,166
vid höjden på deras svängdörr.

414
00:34:47,375 --> 00:34:51,583
I nästa stund är hon desperat
över sitt folks framtid.

415
00:34:52,666 --> 00:34:56,791
Jag ser henne genom orden i hennes texter.

416
00:34:57,416 --> 00:35:03,458
I vissa partier är hon
en ung och rolig flicka.

417
00:35:03,541 --> 00:35:06,625
I andra delar av texten är hon en flicka

418
00:35:06,708 --> 00:35:10,541
som jag aldrig skulle varit vän med
i skolan.

419
00:35:10,625 --> 00:35:15,666
I vissa partier imponeras jag
av hur hon beskriver sin omgivning,

420
00:35:15,750 --> 00:35:18,750
men också den politiska situationen.

421
00:35:18,833 --> 00:35:23,250
Hon har ett slags förståelse
för det som pågår i samhället.

422
00:35:23,333 --> 00:35:30,083
Den här utblicken från gömstället,
från Gårdshuset, ut i världen,

423
00:35:30,166 --> 00:35:31,500
den imponerar på mig.

424
00:35:34,916 --> 00:35:37,916
<i>"Fredagen den 9 oktober 1942.</i>

425
00:35:39,666 --> 00:35:40,833
<i>Käraste Kitty,</i>

426
00:35:41,875 --> 00:35:46,875
<i>våra många judiska vänner och bekanta</i>
<i>förs bort i skaror.</i>

427
00:35:48,916 --> 00:35:51,083
<i>Gestapo hanterar dem hårdhänt...</i>

428
00:35:52,041 --> 00:35:55,625
<i>...och fraktar dem i boskapsvagnar</i>
<i>till Westerbork.</i>

429
00:35:56,375 --> 00:35:59,750
<i>Människorna får knappt någon mat</i>
<i>och ännu mindre att dricka,</i>

430
00:36:00,375 --> 00:36:03,375
<i>eftersom det bara finns vatten</i>
<i>en timme om dagen.</i>

431
00:36:03,458 --> 00:36:07,666
<i>Och det bara finns en toalett och en vask</i>
<i>för flera tusen personer.</i>

432
00:36:09,333 --> 00:36:11,416
<i>Om det är så illa i Holland,</i>

433
00:36:11,500 --> 00:36:14,708
<i>hur är det då på de avlägsna</i>
<i>och ociviliserade platser</i>

434
00:36:15,333 --> 00:36:16,875
<i>dit tyskarna skickar dem?</i>

435
00:36:18,916 --> 00:36:21,875
<i>Vi måste utgå från</i>
<i>att de flesta kommer att mördas.</i>

436
00:36:23,458 --> 00:36:26,416
<i>På engelsk radio säger de att de gasas.</i>

437
00:36:27,875 --> 00:36:30,208
<i>Det är kanske det snabbaste viset</i>
<i>att dö på.</i>

438
00:36:31,291 --> 00:36:32,708
<i>Jag mår mycket dåligt."</i>

439
00:36:38,708 --> 00:36:42,083
<i>Anne och hennes familj</i>
<i>kommer att lämna Westerbork</i>

440
00:36:42,166 --> 00:36:44,708
<i>med den sista konvojen till Auschwitz</i>

441
00:36:44,791 --> 00:36:47,750
<i>den 3 september 1944.</i>

442
00:36:51,166 --> 00:36:56,416
WESTERBORK-MONUMENTET
NEDERLÄNDERNA

443
00:37:16,333 --> 00:37:21,333
Varje sten representerar ett offer:
judar, romer, frihetskämpar

444
00:37:21,416 --> 00:37:25,583
Totalt 102 000 liv. Alla utplånade
#förföljelse #motstånd

445
00:37:35,625 --> 00:37:38,666
Jag minns att vi lekte med snöbollar.

446
00:37:38,750 --> 00:37:42,083
Men döden omgav oss alltid.

447
00:37:42,166 --> 00:37:46,541
För i lägret, bland barackerna

448
00:37:46,625 --> 00:37:50,375
låg det högar med lik.

449
00:37:50,458 --> 00:37:57,416
Att se dem försöka stuva lik
i baracken bredvid,

450
00:37:57,791 --> 00:38:01,333
hade blivit normalt för oss.

451
00:38:03,791 --> 00:38:06,750
KaterinaKat reste till Prag, Tjeckien,

452
00:38:06,833 --> 00:38:08,958
från Westerbork, Nederländerna

453
00:38:22,083 --> 00:38:24,333
HELGA WEISS
PRAG, TJECKOSLOVAKIEN, 1928

454
00:38:24,416 --> 00:38:26,250
DEPORTERADES 1941 MED SIN FAMILJ

455
00:38:26,333 --> 00:38:30,458
KONCENTRATIONSLÄGER: TEREZÍN,
AUSCHWITZ-BIRKENAU, FREIBERG & MAUTHAUSEN

456
00:38:30,875 --> 00:38:31,875
PRAG
TJECKIEN

457
00:38:31,916 --> 00:38:36,708
<i>Polisen knackade på Helgas dörr</i>
<i>den 4 december 1941.</i>

458
00:38:38,000 --> 00:38:41,541
<i>Utanför flöt Moldau tyst.</i>

459
00:38:42,291 --> 00:38:43,666
<i>Det var redan mörkt.</i>

460
00:38:45,958 --> 00:38:49,541
<i>Utegångsförbudet för Prags judar</i>
<i>trädde i kraft några timmar tidigare.</i>

461
00:38:50,500 --> 00:38:53,375
<i>Trots det rådde febril aktivitet i hemmet.</i>

462
00:38:53,458 --> 00:38:55,500
<i>Folk gjorde sig klara för att ge sig av.</i>

463
00:38:55,583 --> 00:38:58,166
<i>Deporteringsorder kom alltid på kvällen.</i>

464
00:38:59,666 --> 00:39:01,250
<i>Helga var 12 år, som Anne.</i>

465
00:39:02,958 --> 00:39:05,583
<i>Båda blev offer för raslagarna.</i>

466
00:39:05,666 --> 00:39:07,875
<i>De hade redan relegerats från sina skolor,</i>

467
00:39:07,958 --> 00:39:11,375
<i>och Anne hade tvingats lämna</i>
<i>sin Montessoriskola.</i>

468
00:39:11,458 --> 00:39:18,166
Min första teckning i Terezín
föreställde barn som byggde en snögubbe.

469
00:39:18,833 --> 00:39:22,500
Det var förstås väldigt långt
från verkligheten,

470
00:39:22,583 --> 00:39:26,041
för i Terezín kunde vi inte göra
såna saker.

471
00:39:26,125 --> 00:39:30,125
Den föreställde snarare
ett minne från min barndom.

472
00:39:30,208 --> 00:39:37,000
På något sätt lyckades jag
att i hemlighet ge den

473
00:39:37,083 --> 00:39:40,166
till min pappa. Han sa:
"Rita det du ser."

474
00:39:40,250 --> 00:39:43,583
På så vis började jag teckna
min vardag i Terezín.

475
00:39:44,333 --> 00:39:51,333
Det här är min första teckning
som jag ritade i Terezín,

476
00:39:51,625 --> 00:39:55,416
men också min sista teckning
som liten flicka.

477
00:40:12,833 --> 00:40:16,208
Var finner man styrkan?
Hur anpassar man sig?

478
00:40:16,291 --> 00:40:19,750
Hade jag klarat det?
#revolt #fantasi

479
00:40:22,833 --> 00:40:24,791
De tvingade oss att leka i ring.

480
00:40:24,875 --> 00:40:28,625
Vi måste sjunga den här tyska sången:

481
00:40:31,666 --> 00:40:34,500
"Visa era fötter, visa era skor."

482
00:40:34,583 --> 00:40:38,208
Jag hade redan ont i fötterna
och saknade skor.

483
00:40:38,291 --> 00:40:39,958
Jag hade bara en utan sula.

484
00:40:40,500 --> 00:40:45,083
Det plågade mig att sjunga på tyska,
men framförallt att snurra runt i ring,

485
00:40:45,166 --> 00:40:47,583
när jag visste att mamma var där ute...

486
00:40:48,541 --> 00:40:50,500
...och kanske väntade på sin mat.

487
00:40:50,583 --> 00:40:53,458
Kapon piskade mig så hårt.

488
00:40:54,000 --> 00:40:57,791
Hon fortsatte hela tiden
att skrika åt mig: "Sjung och snurra."

489
00:40:58,625 --> 00:41:04,458
Mina ben var täckta av blåmärken
för de där häxorna hade gummipiskor...

490
00:41:05,250 --> 00:41:06,958
...med ståltråd inuti.

491
00:41:07,041 --> 00:41:09,708
Jag hade gärna lekt...

492
00:41:11,666 --> 00:41:13,291
...men inte det där lägret.

493
00:41:13,916 --> 00:41:16,083
Vi brukade leka med lössen.

494
00:41:18,208 --> 00:41:24,000
Det känns som att jag måste klia mig
när jag tänker på det.

495
00:41:24,083 --> 00:41:28,125
Vi var fem eller sex flickor.
Alla tog en lus var

496
00:41:28,666 --> 00:41:33,000
och placerade dem fem centimeter
från klänningsfållen.

497
00:41:33,083 --> 00:41:36,500
Flickan vars lus nådde fållen först vann.

498
00:41:36,583 --> 00:41:39,500
Man vann inget, men det var en lek.

499
00:41:40,500 --> 00:41:43,208
"Torsdagen den 19 november 1942.

500
00:41:44,833 --> 00:41:45,916
Käraste Kitty,

501
00:41:47,583 --> 00:41:50,125
det är som slavjakterna förr i tiden.

502
00:41:51,375 --> 00:41:55,000
Jag försöker inte skoja bort det,
det är det för tragiskt för.

503
00:41:57,833 --> 00:41:59,541
På kvällen, när det är mörkt,

504
00:42:00,416 --> 00:42:05,083
ser jag ofta långa rader
av bra och oskyldiga personer

505
00:42:05,625 --> 00:42:07,750
i sällskap med gråtande barn,

506
00:42:08,375 --> 00:42:10,250
som går och går,

507
00:42:11,000 --> 00:42:14,458
kommenderade av en handfull män
som plågar och slår dem

508
00:42:14,541 --> 00:42:15,958
tills de nästan stupar.

509
00:42:17,750 --> 00:42:19,041
Ingen slipper undan."

510
00:42:19,958 --> 00:42:24,000
Jag tror att det moraliska perspektivet,

511
00:42:24,083 --> 00:42:27,791
den här historiens moraliska lärdom,

512
00:42:28,958 --> 00:42:32,958
till stor del handlar om de ögonblick
när man ser människor göra val,

513
00:42:33,041 --> 00:42:35,291
när de väljer att hjälpa,

514
00:42:35,916 --> 00:42:38,958
när de väljer att kollaborera
eller begå brott,

515
00:42:39,958 --> 00:42:42,125
men de allra flesta gjorde inga val alls.

516
00:42:54,583 --> 00:42:59,125
<i>På kvällarna lyssnade personerna i huset</i>
<i>på Radio Oranje,</i>

517
00:42:59,208 --> 00:43:03,791
<i>BBC-radioprogrammet</i>
<i>från den nederländska exilregeringen.</i>

518
00:43:07,583 --> 00:43:11,750
<i>Spänt följde de framstegen</i>
<i>efter landstigningen i Normandie.</i>

519
00:43:11,833 --> 00:43:14,125
<i>Och Otto hängde en karta på väggen</i>

520
00:43:14,208 --> 00:43:16,500
<i>där varje seger markerades med en nål.</i>

521
00:43:17,875 --> 00:43:20,958
<i>Bredvid kartan syns spår av livet.</i>

522
00:43:21,041 --> 00:43:23,250
<i>Märken som visar hur döttrarna växer.</i>

523
00:43:23,750 --> 00:43:26,958
<i>Tretton centimeter på två år</i>
<i>för Annes del,</i>

524
00:43:27,041 --> 00:43:29,208
<i>en centimeter för Margots.</i>

525
00:43:30,041 --> 00:43:36,166
Jag började skapa sätt att bygga murar
för att skydda mig själv med konsten.

526
00:43:36,250 --> 00:43:39,458
Adorno sa att ingen poesi kan existera
efter Auschwitz.

527
00:43:39,875 --> 00:43:43,333
Jag tror faktiskt
att det kan vara tvärtom.

528
00:43:43,416 --> 00:43:48,333
Det som skapandet av skönhet, konst
och musik ger människor

529
00:43:48,416 --> 00:43:54,791
är enda sättet att bemöta
de hemskheter som är människans historia.

530
00:44:13,583 --> 00:44:14,958
Vi, som har haft ansvaret

531
00:44:15,041 --> 00:44:17,958
för de överlevande och deras familjer
de senaste 30 åren,

532
00:44:18,041 --> 00:44:20,541
har sett ett inslag

533
00:44:21,000 --> 00:44:24,875
som de alla delar,
till och med den fjärde generationen.

534
00:44:24,958 --> 00:44:26,375
Och vad är det?

535
00:44:27,375 --> 00:44:29,791
Förintelsens döda.

536
00:44:29,875 --> 00:44:33,083
De som dog kräver hämnd.

537
00:44:33,625 --> 00:44:37,250
Det är en börda för de efterkommande.
Det är ett uppdrag.

538
00:44:37,833 --> 00:44:41,916
Förintelsens döda säger:
"Hämnas oss även om vi är döda.

539
00:44:42,500 --> 00:44:46,250
Säg att jag är son eller dotter
till de här personerna, jude,

540
00:44:46,333 --> 00:44:49,958
och förstör det nazisterna gjorde mot oss,

541
00:44:50,041 --> 00:44:51,666
uttala en kaddish för oss."

542
00:45:20,000 --> 00:45:24,083
<i>Den sörjandes kaddish</i>
<i>är en av judendomens äldsta böner.</i>

543
00:45:25,041 --> 00:45:28,333
<i>De här orden följer alla judar som dör.</i>

544
00:45:29,208 --> 00:45:31,875
<i>Men i koncentrationslägren...</i>

545
00:45:33,333 --> 00:45:35,000
<i>...förlorade sorgeorden,</i>

546
00:45:35,083 --> 00:45:38,083
<i>avsedda även för dem</i>
<i>som inte längre trodde på Gud.</i>

547
00:45:38,166 --> 00:45:39,875
<i>all mening.</i>

548
00:45:46,875 --> 00:45:49,125
<i>Nu är deras gravar de här väggarna</i>

549
00:45:49,541 --> 00:45:51,166
<i>fyllda med deras namn,</i>

550
00:45:51,250 --> 00:45:54,583
<i>som omsorgsfullt fylls i</i>
<i>för att de aldrig ska förblekna.</i>

551
00:45:55,750 --> 00:45:58,000
PINKASOVA-SYNAGOGAN
PRAG

552
00:45:58,083 --> 00:46:02,000
<i>Till alla Förintelsemonument</i>
<i>kommer folk för att fylla luckor...</i>

553
00:46:02,791 --> 00:46:04,625
<i>...och för att finna sitt arv.</i>

554
00:46:15,583 --> 00:46:17,916
Min farfar dog i ett läger.

555
00:46:18,000 --> 00:46:20,166
Min pappa deporterades.

556
00:46:20,250 --> 00:46:23,708
Jag tror definitivt
att det här traumat kan ärvas.

557
00:46:23,791 --> 00:46:26,583
Jag har fört det vidare till mina döttrar.

558
00:46:26,666 --> 00:46:30,583
Fast jag tror att jag,
snarare än ett trauma...

559
00:46:30,666 --> 00:46:32,250
ALAIN GRANAT
VD JEWPOP.COM

560
00:46:32,333 --> 00:46:34,625
...har fört vidare historia, arv
och ansvar.

561
00:46:35,500 --> 00:46:38,583
Jag har skapat en nätbaserad tidskrift.

562
00:46:38,666 --> 00:46:41,375
Den heter <i>Jewpop, </i>och till min förvåning

563
00:46:41,458 --> 00:46:45,625
är artiklarna om Förintelsen
de mest lästa.

564
00:46:47,083 --> 00:46:51,500
KATERINAKAT RESTE TILL PARIS, FRANKRIKE
FRÅN PRAG, TJECKIEN

565
00:47:11,333 --> 00:47:16,708
Jag vill förstå hur överlevarnas barn
och barnbarn känner

566
00:47:16,791 --> 00:47:20,416
Jag ska träffa dem i Paris
#arv #förastafettpinnenvidare

567
00:47:40,791 --> 00:47:44,083
FÖRINTELSEMONUMENTET
PARIS

568
00:47:52,875 --> 00:47:55,583
<i>Fanny var fyra år 1942</i>

569
00:47:55,666 --> 00:48:01,083
<i>när hennes mamma hittade en barnflicka</i>
<i>åt henne i Sucy-en-Brie, nära Grenoble.</i>

570
00:48:02,000 --> 00:48:05,333
<i>Där gömdes hon</i>
<i>för att undkomma förföljelsen.</i>

571
00:48:07,208 --> 00:48:08,833
<i>Nu bor hon i Israel,</i>

572
00:48:08,916 --> 00:48:11,791
<i>och hon kom till Förintelsemonumentet</i>
<i>i Paris</i>

573
00:48:11,875 --> 00:48:15,916
<i>i sällskap med tre av sina tio barnbarn.</i>

574
00:48:16,000 --> 00:48:18,166
Jag är en undangömd flicka.

575
00:48:19,000 --> 00:48:21,250
En förvaltare av minnet

576
00:48:21,750 --> 00:48:26,291
av min farfar som dog av svält
i gettot i Łódź...

577
00:48:27,291 --> 00:48:32,791
...och av min pappa som deporterades
med konvoj fyra och återvände,

578
00:48:33,625 --> 00:48:38,708
samt av min makes pappa,
som mördades brutalt

579
00:48:38,791 --> 00:48:42,833
och dränktes av flera kapo i Auschwitz.

580
00:48:46,500 --> 00:48:51,083
När jag berättar om Förintelsen
får jag till och med barn att skratta.

581
00:48:51,541 --> 00:48:52,458
De säger:

582
00:48:52,541 --> 00:48:56,416
"Madame, ni berättar om Förintelsen,
och ändå blir vi inte rädda."

583
00:48:56,500 --> 00:48:58,000
Jag säger: "Det ska ni inte vara.

584
00:48:58,083 --> 00:49:03,791
Min avsikt är att berätta om den,
så att ni kan berätta för andra...

585
00:49:04,666 --> 00:49:08,291
...att den varken är påhittad
eller någon myt.

586
00:49:08,375 --> 00:49:09,916
Det är sanningen."

587
00:49:10,000 --> 00:49:13,625
Vi såg bilderna på väggarna
och alla de här människorna som dog,

588
00:49:13,708 --> 00:49:15,500
och de var våra släktingar,

589
00:49:15,583 --> 00:49:18,291
men vi förstod inte
hur det var en del oss.

590
00:49:18,375 --> 00:49:22,250
Det var först när jag flyttade från det,
till ett helt annat land,

591
00:49:22,791 --> 00:49:27,708
och växte upp och fick en egen familj
som vi började hitta språket,

592
00:49:27,791 --> 00:49:30,458
och som vi faktiskt började prata
med varann.

593
00:49:30,541 --> 00:49:34,166
För första gången
kändes historierna verkliga,

594
00:49:34,250 --> 00:49:36,250
och de var inte så överväldigande,

595
00:49:36,333 --> 00:49:38,583
för det handlade inte om sex miljoner,

596
00:49:38,666 --> 00:49:43,458
det var min farmor, hennes pappa
och hans syster.

597
00:49:43,541 --> 00:49:45,000
De var riktiga personer.

598
00:49:45,083 --> 00:49:48,708
Det var mycket att ta in som litet barn.

599
00:49:50,458 --> 00:49:51,708
Och nu när jag är 30,

600
00:49:52,333 --> 00:49:55,500
kan jag...avgöra för egen del

601
00:49:55,583 --> 00:50:00,375
hur jag vill vara en aktiv del
av minnet av det här.

602
00:50:00,958 --> 00:50:04,666
Och det kändes som ett bra steg
att följa med henne

603
00:50:04,750 --> 00:50:07,083
och att se det i hennes sällskap.

604
00:50:10,375 --> 00:50:15,250
Hon tar inget för givet,
och det har vi lärt oss av henne.

605
00:50:15,333 --> 00:50:18,375
Med Omer, som har varit soldat,

606
00:50:18,458 --> 00:50:22,458
gick vi in i Auschwitz med Israels flagga,

607
00:50:23,333 --> 00:50:28,791
och vi lämnade Auschwitz
med Israels flagga.

608
00:50:34,750 --> 00:50:37,833
<i>I många år har de överlevande tigit.</i>

609
00:50:38,791 --> 00:50:42,958
<i>Trauma, skam</i>
<i>och rädsla för att inte bli trodda.</i>

610
00:50:54,250 --> 00:50:55,833
Det finns nog inget värre

611
00:50:55,916 --> 00:51:00,416
än att berätta om sådana saker
som de överlevande gick genom

612
00:51:00,500 --> 00:51:02,166
och få höra av någon:

613
00:51:02,250 --> 00:51:06,041
"Visst, men du är inte den enda som led."

614
00:51:10,125 --> 00:51:13,125
Det finns personer på 75 år

615
00:51:13,208 --> 00:51:17,625
som först nu har valt
att delta i våra möten.

616
00:51:18,833 --> 00:51:24,041
De säger: "Äntligen tar jag mig ut
ur anonymiteten

617
00:51:24,125 --> 00:51:27,083
och blir judisk igen.

618
00:51:27,166 --> 00:51:30,000
Mina barn växte upp som katoliker,
min man är katolik,

619
00:51:30,083 --> 00:51:32,666
men nu måste vi inte gömma oss längre.

620
00:51:32,750 --> 00:51:37,375
Jag behöver träffa andra judar
och säga att jag är jude."

621
00:51:38,500 --> 00:51:41,708
"Måndag kväll den 8 november 1943.

622
00:51:42,916 --> 00:51:44,250
Käraste Kitty,

623
00:51:45,166 --> 00:51:47,416
Jag ser oss åtta i Gårdshuset

624
00:51:47,916 --> 00:51:50,208
som en liten prick blå himmel

625
00:51:50,666 --> 00:51:53,166
omgiven av hotfulla, svarta moln.

626
00:51:54,750 --> 00:51:58,750
Den perfekta cirkeln vi står på
är ännu säker,

627
00:51:59,875 --> 00:52:01,833
men molnen närmar sig,

628
00:52:02,625 --> 00:52:05,541
och ringen mellan oss
och den antågande faran

629
00:52:05,625 --> 00:52:08,708
dras allt hårdare samman.

630
00:52:11,041 --> 00:52:14,125
Vi är omgivna av mörker och fara...

631
00:52:16,208 --> 00:52:21,416
...och i vår desperata jakt på en utväg
stöter vi ständigt i varandra.

632
00:52:22,625 --> 00:52:26,791
Vi ser striderna nedanför oss
och friden och skönheten ovan oss.

633
00:52:27,750 --> 00:52:32,041
Under tiden har vi skurits av
av den mörka molnmassan,

634
00:52:32,125 --> 00:52:34,666
så att vi varken kan ta oss upp eller ner.

635
00:52:35,250 --> 00:52:38,583
Den reser sig framför oss
som en ogenomtränglig vägg

636
00:52:38,666 --> 00:52:42,000
som försöker krossa oss,
men som ännu inte kan det.

637
00:52:44,291 --> 00:52:46,375
Jag kan bara ropa högt och vädja:

638
00:52:46,458 --> 00:52:51,958
"Öppna dig, ring, och släpp ut oss!"

639
00:53:20,416 --> 00:53:23,708
Så vacker friheten är.
Att röra sig obehindrat

640
00:53:23,791 --> 00:53:27,500
Nu, Anne, vet jag
att inget ska tas för givet

641
00:53:27,583 --> 00:53:30,791
#totalitarism #rättigheter

642
00:53:37,041 --> 00:53:40,916
<i>Efter kriget förblev Förintelsen</i>
<i>i bakgrunden,</i>

643
00:53:41,000 --> 00:53:44,208
<i>som om den bara var ett</i>
<i>av nazisternas många brott.</i>

644
00:53:53,958 --> 00:53:56,333
<i>Det var först under rättegången</i>
<i>mot Adolf Eichmann,</i>

645
00:53:56,416 --> 00:54:00,541
<i>som började den 22 april 1961</i>
<i>i Jersualem,</i>

646
00:54:01,208 --> 00:54:03,000
<i>som tystnaden bröts.</i>

647
00:54:03,666 --> 00:54:08,375
<i>Inför juryn stod inte bara en av ledarna,</i>
<i>en av de ansvariga för</i>

648
00:54:08,458 --> 00:54:12,916
<i>det som hände under deportationerna</i>
<i>och utrotningen av judarna,</i>

649
00:54:13,416 --> 00:54:15,666
<i>det var även första gången</i>

650
00:54:15,750 --> 00:54:18,250
<i>som berättelsen</i>
<i>om ett folkmord berättades.</i>

651
00:54:21,000 --> 00:54:24,208
<i>Under rättegången hamnade vittnena</i>
<i>i fokus.</i>

652
00:54:29,500 --> 00:54:32,625
<i>De 111 vittnenas röster,</i>

653
00:54:32,708 --> 00:54:36,833
<i>efter 15 års tystnad, dag in och dag ut,</i>

654
00:54:37,583 --> 00:54:40,458
<i>omvandlas till minnen och anklagelser.</i>

655
00:54:41,416 --> 00:54:45,875
Jag föddes 1961
under rättegången mot Eichmann.

656
00:54:46,500 --> 00:54:49,333
Mamma gick 20 dagar över tiden.

657
00:54:49,833 --> 00:54:53,041
Många år senare fick jag veta
att jag föddes så sent

658
00:54:53,125 --> 00:54:56,833
på grund av mammas rädsla
för att sätta ett barn till världen.

659
00:54:56,916 --> 00:54:59,291
Därför känner jag
att jag alltid hade vetat det.

660
00:55:00,125 --> 00:55:06,416
Jag minns historierna hon berättade
när jag var mycket liten.

661
00:55:06,500 --> 00:55:09,291
Jag minns mammas konstiga historier
och svar.

662
00:55:09,375 --> 00:55:13,708
Om jag behövde något brukade hon säga:

663
00:55:13,791 --> 00:55:15,791
"Gör som om du vore ensam i världen."

664
00:55:16,541 --> 00:55:20,833
Hon fostrade oss
till att bli mycket självständiga.

665
00:55:23,416 --> 00:55:26,125
<i>För att kunna återupprätta</i>
<i>mammans förflutna</i>

666
00:55:26,208 --> 00:55:28,916
<i>blev Laura tvungen</i>
<i>att distansera sig från det.</i>

667
00:55:29,000 --> 00:55:30,750
<i>Hon flyttade till Paris</i>

668
00:55:30,833 --> 00:55:33,750
<i>där hon gav sig själv</i>
<i>en psykologisk övning.</i>

669
00:55:33,833 --> 00:55:35,666
<i>Hon pratade aldrig om det</i>
<i>med sina barn,</i>

670
00:55:35,750 --> 00:55:38,916
<i>och lät Arianna göra det</i>
<i>först när de blev tonåringar.</i>

671
00:55:39,291 --> 00:55:42,166
Tatueringen handlar om identitet.

672
00:55:43,041 --> 00:55:46,208
Jag vet inte om identiteten betyder

673
00:55:46,291 --> 00:55:48,958
att jag har saknat vissa familjemedlemmar

674
00:55:49,666 --> 00:55:51,125
som jag aldrig träffat.

675
00:55:51,208 --> 00:55:53,583
Först diskuterade jag den med mormor.

676
00:55:54,375 --> 00:55:58,083
Hon var den enda personen

677
00:55:58,166 --> 00:56:00,250
vars åsikt betydde nåt för mig.

678
00:56:00,333 --> 00:56:04,041
I början var det ett omedelbart "nej".

679
00:56:04,125 --> 00:56:07,250
Jag förstod att hon ville skydda mig.

680
00:56:07,333 --> 00:56:12,708
Jag tror att hon var rädd
att något liknande kunde hände igen,

681
00:56:12,791 --> 00:56:16,583
men nu tror jag
att hon är ganska stolt över den.

682
00:56:18,125 --> 00:56:21,583
Det som gör mest ont är att veta
att hon återvände ensam.

683
00:56:22,833 --> 00:56:26,833
Det var oerhört smärtsamt
av att återvända utan sin familj.

684
00:56:27,250 --> 00:56:29,583
Det är en ensamhet som inte kan fyllas.

685
00:56:30,541 --> 00:56:34,041
Det är en ensamhet...
Och kanske vi, hennes barn,

686
00:56:34,125 --> 00:56:37,583
känner ett visst ansvar för den.
Ja, så är det.

687
00:56:38,708 --> 00:56:40,000
Jag blir känslosam.

688
00:56:42,166 --> 00:56:45,041
En son eller dotter sitter
på första parkett.

689
00:56:45,125 --> 00:56:48,041
För ett barn till en överlevande,

690
00:56:48,125 --> 00:56:52,083
och utan en uttalad uppgift
att putsa historien,

691
00:56:52,166 --> 00:56:56,666
blir det hans eller hennes uppdrag
att fylla något som inte kan fyllas.

692
00:56:56,750 --> 00:56:58,708
Vad kan man fylla på med efter lägren?

693
00:57:06,375 --> 00:57:08,916
Hon har nog aldrig riktigt lämnat lägren.

694
00:57:10,041 --> 00:57:12,708
En del av henne blev kvar i lägren.

695
00:57:14,833 --> 00:57:17,625
<i>Den lilla blonda flickan på fotot</i>
<i>är Arianna.</i>

696
00:57:18,125 --> 00:57:22,416
<i>Fotot togs samma dag</i>
<i>som hon och hennes sju bröder döptes,</i>

697
00:57:22,500 --> 00:57:24,500
<i>den 5 maj 1935.</i>

698
00:57:25,541 --> 00:57:28,791
<i>Hennes pappa är judisk</i>
<i>och mamman katolik.</i>

699
00:57:29,833 --> 00:57:33,833
<i>I nazisternas ögon var familjen Szörényi</i>
<i>en så kallad blandning.</i>

700
00:57:35,416 --> 00:57:38,625
<i>Trots det hamnade nio av dem i lägren.</i>

701
00:57:39,916 --> 00:57:42,208
<i>Arianna och hennes bror Alessandro</i>

702
00:57:42,833 --> 00:57:44,583
<i>överlevde utrotningen.</i>

703
00:57:45,375 --> 00:57:47,375
Vi tvingades att lasta liken.

704
00:57:47,458 --> 00:57:51,416
Två flickor höll armarna
och två flickor höll benen.

705
00:57:51,500 --> 00:57:54,583
Trots att vi var fyra
var vi inte starka nog.

706
00:57:54,666 --> 00:57:57,750
Vi fick släpa liken efter oss.

707
00:58:01,541 --> 00:58:06,041
Tills en dag när en nazist insåg
att vi inte klarade det och slog oss.

708
00:58:06,125 --> 00:58:13,041
Han straffade oss. Vi fick stå i timmar
med en sten i ena handen

709
00:58:13,125 --> 00:58:17,333
för att visa att de var starkare

710
00:58:17,416 --> 00:58:20,958
och att vi till varje pris måste göra
som de ville.

711
00:58:22,708 --> 00:58:25,416
Där utanför drabbar tragedin alla.

712
00:58:30,750 --> 00:58:33,500
"Fredagen den 13 januari 1943.

713
00:58:35,708 --> 00:58:39,416
Jag kunde berätta i timmar
om lidandet kriget fört med sig,

714
00:58:39,500 --> 00:58:41,875
men då skulle jag bli ännu olyckligare.

715
00:58:44,208 --> 00:58:47,625
Allt vi kan göra är att vänta,
så lugnt som möjligt,

716
00:58:47,708 --> 00:58:49,083
på att det ska ta slut.

717
00:58:50,208 --> 00:58:52,458
Både judar och kristna väntar.

718
00:58:53,750 --> 00:58:55,500
Hela världen väntar...

719
00:58:56,958 --> 00:58:58,791
...och många väntar på döden."

720
00:59:08,833 --> 00:59:10,750
När man kom till Auschwitz

721
00:59:11,666 --> 00:59:16,541
var det i stort sett omöjligt
att förstå någonting.

722
00:59:17,208 --> 00:59:20,375
Med Primo Levis ord:
"Här finns inget varför,

723
00:59:21,083 --> 00:59:25,125
och om det inte finns något varför,
kan man inte förstå det man ser."

724
00:59:27,916 --> 00:59:33,500
Mitt nummer är 7142.

725
00:59:37,000 --> 00:59:41,291
När jag en gång ligger i min grav
kommer maskarna äta bort det,

726
00:59:41,375 --> 00:59:44,500
men tills vidare är det mitt märke,

727
00:59:45,000 --> 00:59:48,250
mitt livs märke, och jag behåller det.

728
00:59:50,416 --> 00:59:52,625
Mamma hade väldigt skarp intuition.

729
00:59:52,708 --> 00:59:57,625
Den visade sig senare användbar
för att återförena familjen.

730
00:59:57,708 --> 01:00:01,083
Hon påminde oss alltid om
våra förnamn och efternamn

731
01:00:01,166 --> 01:00:02,500
och att vi var italienare.

732
01:00:03,791 --> 01:00:07,833
Andra och Tatiana lämnas på egen hand
direkt efter att de tatuerats.

733
01:00:08,875 --> 01:00:12,708
Men ibland lyckas deras mamma
besöka dem i hemlighet.

734
01:00:14,166 --> 01:00:17,833
Fångenskapen, utmattningen
och de dagliga umbärandena

735
01:00:17,916 --> 01:00:19,750
har redan förändrat henne.

736
01:00:22,958 --> 01:00:26,291
Vi vågade inte gå nära henne.

737
01:00:26,708 --> 01:00:30,208
Jag tror att hon skrämde oss.

738
01:00:30,541 --> 01:00:33,958
Hon var inte längre vår vackra mamma.

739
01:00:34,041 --> 01:00:36,166
Hon var ofattbart mager.

740
01:00:36,250 --> 01:00:40,333
Det faktum att vi inte ville krama henne

741
01:00:40,875 --> 01:00:43,125
var något jag påmindes om,

742
01:00:43,791 --> 01:00:50,000
när jag höll mitt första barn, Stefano,
i mina armar.

743
01:00:50,541 --> 01:00:53,458
Tankarna gick till min mamma,

744
01:00:53,541 --> 01:00:56,666
och hur mycket smärta
vi måste ha vållat henne.

745
01:00:57,916 --> 01:01:01,958
Men det är just tanken på mamman
som håller Arianna i livet,

746
01:01:02,875 --> 01:01:07,041
som i Auschwitz skildes från sin mamma
och fem systrar.

747
01:01:07,541 --> 01:01:11,250
Ibland lyckades mamma komma
och hälsa på mig.

748
01:01:11,333 --> 01:01:14,541
En eftermiddag när jag såg henne,
sa jag till henne:

749
01:01:14,625 --> 01:01:17,791
"Jag vill ge dig något fint."

750
01:01:18,875 --> 01:01:22,250
Jag gav henne en smörtärning
och två kokta potatisar.

751
01:01:22,333 --> 01:01:24,833
Sen sprang jag gråtande därifrån.

752
01:01:27,541 --> 01:01:32,708
Min syster sa: "Om vi ser dig gråta
genom taggtråden fler gånger,

753
01:01:32,791 --> 01:01:34,833
tar jag aldrig med mamma till dig igen."

754
01:01:35,625 --> 01:01:39,125
Från den stunden
försökte jag bli starkare och smartare.

755
01:01:39,208 --> 01:01:41,916
Jag låtsades helt enkelt att inte gråta.

756
01:01:42,458 --> 01:01:45,166
Men jag sparade alltid något till mamma.

757
01:01:53,416 --> 01:01:57,041
<i>Tvåhundratrettiotusen barn och tonåringar</i>

758
01:01:57,125 --> 01:01:59,375
<i>deporterades till Auschwitz.</i>

759
01:02:01,625 --> 01:02:03,833
<i>Bara 700 återfanns i livet,</i>

760
01:02:04,416 --> 01:02:08,750
<i>när sovjetiska styrkor kom dit</i>
<i>den 27 januari 1945.</i>

761
01:02:13,041 --> 01:02:16,083
<i>Annes generation hade skövlats.</i>

762
01:02:17,833 --> 01:02:19,166
"Kära Kitty,

763
01:02:19,708 --> 01:02:22,458
tro mig, om man har varit instängd
i ett och ett halvt år,

764
01:02:22,541 --> 01:02:25,250
kan det bli för mycket emellanåt.

765
01:02:26,041 --> 01:02:28,166
Men känslor kan inte ignoreras,

766
01:02:28,666 --> 01:02:31,666
oavsett hur orättvisa eller otacksamma
de kan verka.

767
01:02:33,375 --> 01:02:36,833
Åh, jag längtar efter
att cykla, dansa, vissla,

768
01:02:36,916 --> 01:02:41,333
betrakta världen, känna mig ung
och veta att jag är fri."

769
01:02:45,583 --> 01:02:50,125
Annes optimism, som hon delade
med tusentals andra tonåringar,

770
01:02:50,208 --> 01:02:54,083
hade fortsatt att ge bränsle åt illusionen
om en möjlig frihet.

771
01:02:54,916 --> 01:02:58,791
Flickor som hon, och som Sarah
i Drancy-lägret i Frankrike,

772
01:02:59,500 --> 01:03:02,666
ville tro på framtiden till varje pris.

773
01:03:12,916 --> 01:03:15,833
<i>"Hälsa Jean att vi ger oss av,</i>
<i>men att vi kommer tillbaka.</i>

774
01:03:15,916 --> 01:03:18,541
<i>Hälsa Louis att vi inte vet</i>
<i>vart de för oss.</i>

775
01:03:18,625 --> 01:03:20,625
<i>men att vi borde träffas igen."</i>

776
01:03:21,250 --> 01:03:25,708
<i>Orden av hopp flög</i>
<i>från de stora byggnaderna i Drancy,</i>

777
01:03:25,791 --> 01:03:31,791
<i>transitlägret minst 700 000 franska judar</i>
<i>passerade genom.</i>

778
01:03:34,583 --> 01:03:38,583
<i>En lapp, ett rop på hjälp,</i>
<i>som de där inne</i>

779
01:03:38,666 --> 01:03:41,083
<i>försökte skicka till Frankrike</i>
<i>och sina släktingar.</i>

780
01:03:42,458 --> 01:03:46,208
<i>Ett brev, som det Sarah ännu höll</i>
<i>i sina händer,</i>

781
01:03:46,750 --> 01:03:51,125
<i>skrivet av hennes mamma Marie</i>
<i>en dag före deras avfärd</i>

782
01:03:51,208 --> 01:03:54,916
<i>på den förseglade konvojen</i>
<i>som ska föra dem till Auschwitz.</i>

783
01:03:58,250 --> 01:04:04,166
FÖRINTELSEMONUMENTET
DRANCY, FRANKRIKE

784
01:04:21,250 --> 01:04:25,625
Det här var ett fångläger för judar
innan de sändes till dödslägren

785
01:04:25,708 --> 01:04:28,750
Kan tiden utplåna minnen?
#separation #ovisshet

786
01:04:35,333 --> 01:04:37,791
Alla som hölls fångna i Drancy

787
01:04:37,875 --> 01:04:41,250
visste att de skulle skickas österut
med en konvoj...

788
01:04:41,333 --> 01:04:42,625
SIMON DAVAL
FOTOGRAF

789
01:04:42,708 --> 01:04:45,750
...men de visste inte vart
utan började säga:

790
01:04:45,833 --> 01:04:47,541
"Vi ska till Pitchipoi."

791
01:04:47,625 --> 01:04:50,208
Pitchipoi är
en mytologisk, odefinierbar plats.

792
01:04:52,791 --> 01:04:54,583
<i>Det var 2 000 kilometer</i>

793
01:04:54,666 --> 01:04:56,458
<i>mellan Drancy och Auschwitz.</i>

794
01:04:57,166 --> 01:05:00,125
<i>Det var dödens korridor</i>
<i>för de franska judarna.</i>

795
01:05:01,291 --> 01:05:03,583
Jag och min vän,
fotografen Jean Francois Lami,

796
01:05:03,666 --> 01:05:05,875
ville göra samma dödsresa.

797
01:05:06,916 --> 01:05:10,291
När man närmar sig Östtyskland eller Polen

798
01:05:10,375 --> 01:05:13,291
känns det som att man reser bakåt i tiden.

799
01:05:13,791 --> 01:05:16,208
Om vi pratar om spår eller märken
som finns kvar än,

800
01:05:16,291 --> 01:05:19,333
finns det platser med graffiti
och nazistsymboler.

801
01:05:19,416 --> 01:05:22,458
Det är upprörande att fortfarande se

802
01:05:22,541 --> 01:05:25,541
tecken på hat som nazistsymboler.

803
01:05:25,625 --> 01:05:30,333
Det är ofattbart
att den här barbarismen kan leva kvar.

804
01:05:43,416 --> 01:05:45,208
Vi ser nynazisterna,

805
01:05:45,291 --> 01:05:51,791
vi ser attacker, antisemitism, rasism,
och allt det visar mig

806
01:05:51,875 --> 01:05:55,708
är att vi inte lärt oss någonting
av det som hände.

807
01:05:55,791 --> 01:06:00,291
Den nuvarande situationen i Frankrike
skrämmer mig.

808
01:06:00,958 --> 01:06:04,958
I vissa rörelser
och på olika manifestationer

809
01:06:05,041 --> 01:06:10,583
ser man att rasismen växer snabbt.

810
01:06:10,666 --> 01:06:16,166
Jag säger till unga personer:
"Vi är de sista vittnena,

811
01:06:16,250 --> 01:06:20,208
och ni är mina vittnen.
Ni måste stänga dörren

812
01:06:20,291 --> 01:06:23,875
för förnekare och nynazister,

813
01:06:23,958 --> 01:06:27,166
för de är många och finns överallt."

814
01:06:27,625 --> 01:06:31,333
Antisemitismen ökar i ett klimat...

815
01:06:32,375 --> 01:06:34,625
...som tillåter uttryck för hat.

816
01:06:35,291 --> 01:06:37,541
Och nu har man en kombination av det,

817
01:06:38,083 --> 01:06:40,708
och internet som tillhandahåller
en megafon,

818
01:06:41,625 --> 01:06:45,666
och sociala medier som tillhandahåller
en gemenskap med andra hatare,

819
01:06:46,166 --> 01:06:48,791
och det är en farlig del
av dagens fenomen.

820
01:06:54,875 --> 01:06:59,250
<i>Bilderna som återstår av Anne</i>
<i>är många foton och bara ett filmklipp.</i>

821
01:06:59,333 --> 01:07:02,583
<i>Anne lutar sig ut genom fönstret</i>
<i>från hemmet i Amsterdam</i>

822
01:07:02,666 --> 01:07:05,041
<i>där familjen Frank bodde</i>
<i>innan de gömde sig.</i>

823
01:07:05,666 --> 01:07:07,708
<i>Nedanför henne ses ett nygift par.</i>

824
01:07:07,791 --> 01:07:10,041
<i>Hennes granne gifter sig.</i>

825
01:07:10,583 --> 01:07:13,875
<i>Någon där inne ropar på henne,</i>
<i>och hon vänder sig om och ler.</i>

826
01:07:14,625 --> 01:07:17,083
<i>Sen återgår hon till händelserna utanför.</i>

827
01:07:20,041 --> 01:07:22,541
Anne Frank, trots den hon var,

828
01:07:23,708 --> 01:07:28,625
har blivit en symbol för Förintelsen.

829
01:07:29,708 --> 01:07:33,166
Det stämmer också
att Anne Frank utnyttjas av personer

830
01:07:33,250 --> 01:07:35,583
som är antisemiter eller rasister.

831
01:07:35,666 --> 01:07:37,625
Det såg vi på italienska fotbollsarenor.

832
01:07:37,708 --> 01:07:40,875
Jag tror att hennes status som ikon
ligger bakom det.

833
01:07:40,958 --> 01:07:43,583
Om man ska såra någon, vara ond,

834
01:07:43,666 --> 01:07:47,333
måste man hitta starka ord
och starka bilder.

835
01:07:47,416 --> 01:07:52,000
Och vad är starkare än
om Anne Franks ansikte som säger:

836
01:07:52,083 --> 01:07:56,666
"Det är inget.
Det som hände var inte på riktigt,

837
01:07:56,750 --> 01:07:58,375
och det här är bara ett ansikte."

838
01:08:05,708 --> 01:08:08,791
Ett ansikte fotograferat
dussintals gånger.

839
01:08:09,625 --> 01:08:13,458
Bilder av varma familjestunder
och hennes pappas snällhet.

840
01:08:14,208 --> 01:08:19,708
<i>Det tar tvärt slut när Anne är nästan 13,</i>
<i>när familjen Frank går under jorden.</i>

841
01:08:19,791 --> 01:08:23,250
<i>I det ögonblicket</i>
<i>försvinner Annes ansikte.</i>

842
01:08:24,583 --> 01:08:27,458
<i>Orden i hennes dagbok förblir</i>
<i>ett kraftfullt arv.</i>

843
01:08:28,791 --> 01:08:31,458
<i>"Onsdagen den 23 februari 1944.</i>

844
01:08:31,958 --> 01:08:33,333
<i>Min käraste Kitty,</i>

845
01:08:34,416 --> 01:08:37,500
<i>jag såg ut genom det öppna fönstret</i>

846
01:08:37,583 --> 01:08:40,916
<i>och lät mina ögon vandra</i>
<i>över stora delar av Amsterdam,</i>

847
01:08:41,000 --> 01:08:43,833
<i>över hustaken och vidare mot horisonten,</i>

848
01:08:43,916 --> 01:08:47,291
<i>en blå strimma, så blek</i>
<i>att den nästan var osynlig.</i>

849
01:08:48,208 --> 01:08:51,000
<i>Så länge det här finns, tänkte jag,</i>

850
01:08:51,083 --> 01:08:54,291
<i>solskenet och den molnfria himlen,</i>

851
01:08:54,375 --> 01:08:57,875
<i>och jag får njuta av det,</i>
<i>hur kan jag då vara ledsen?"</i>

852
01:09:06,916 --> 01:09:12,333
<i>Peter van Pels var 16 år när han kom</i>
<i>till gömstället</i> <i>med sina föräldrar.</i>

853
01:09:13,500 --> 01:09:15,166
<i>I början, i Annes ögon,</i>

854
01:09:16,041 --> 01:09:19,708
<i>var Peter bara "en ganska blyg</i>
<i>och tråkig bönstjälk."</i>

855
01:09:20,958 --> 01:09:23,833
<i>Nu har nästan två år förflutit.</i>

856
01:09:23,916 --> 01:09:28,041
<i>Hon hade fått sin första mens</i>
<i>och upptäckte sin sexualitet.</i>

857
01:09:30,625 --> 01:09:31,750
<i>I hennes dagbok:</i>

858
01:09:32,333 --> 01:09:35,375
<i>"Peter är en snäll och rar pojke."</i>

859
01:09:36,833 --> 01:09:40,000
<i>Han är någon hon kan krama</i>
<i>och prata med i timmar</i>

860
01:09:40,083 --> 01:09:43,500
<i>i hemlighet på vinden,</i>
<i>under en strimma himmel.</i>

861
01:09:45,666 --> 01:09:49,791
Jag tänker på Anne och Peter,
på deras första och enda kärlek

862
01:09:49,875 --> 01:09:52,833
#hemligkärlek #fångenskap

863
01:09:57,958 --> 01:10:01,166
"Söndagen den 16 april 1944.

864
01:10:02,166 --> 01:10:03,791
Min käraste Kitty,

865
01:10:04,833 --> 01:10:07,375
lägg gårdagens datum på minnet,

866
01:10:07,458 --> 01:10:11,250
för det var en röd dag för mig.

867
01:10:11,875 --> 01:10:16,791
Är det inte en viktig dag för alla flickor
när de får sin första kyss?

868
01:10:17,458 --> 01:10:20,500
Då är den inte mindre viktig för mig."

869
01:10:22,458 --> 01:10:24,625
Det är Peter som tar initiativet,

870
01:10:25,166 --> 01:10:28,500
även om hans klumpiga sätt
resulterar i en puss

871
01:10:28,583 --> 01:10:31,250
som hamnar till hälften på kinden
och till hälften på örat.

872
01:10:32,166 --> 01:10:33,666
Och sen skriver Anne:

873
01:10:34,958 --> 01:10:37,916
"Åh, det var så ljuvligt.

874
01:10:38,000 --> 01:10:43,458
Jag kunde nästan inte prata,
njutningen var så intensiv.

875
01:10:44,625 --> 01:10:49,041
Han smekte mig på kinden och armen,
lite klumpigt,

876
01:10:49,125 --> 01:10:51,333
och lekte med mitt hår.

877
01:10:51,416 --> 01:10:54,125
Våra huvuden rörde vid varandra
nästan hela tiden.

878
01:10:54,666 --> 01:10:58,291
Jag kan inte förklara, Kitty,
känslan som genomfor mig.

879
01:10:58,375 --> 01:11:03,958
Jag var för glad för att finna orden,
och det var nog han också."

880
01:11:05,833 --> 01:11:09,208
Tolv dagar senare kysser de varandra
på riktigt,

881
01:11:09,291 --> 01:11:11,000
och Anne tar första steget.

882
01:11:12,291 --> 01:11:15,833
"Fredagen den 28 april 1944.

883
01:11:17,916 --> 01:11:19,291
Käraste Kitty,

884
01:11:19,375 --> 01:11:22,875
han kom till mig,
och jag slängde mig om hans hals

885
01:11:22,958 --> 01:11:24,916
och kysste honom på vänster kind.

886
01:11:25,375 --> 01:11:30,416
Jag tänkte kyssa hans andra kind
när...min mun mötte hans,

887
01:11:30,500 --> 01:11:32,833
och vi pressade läpparna mot varandra.

888
01:11:33,416 --> 01:11:39,250
I en dimma omfamnade vi varandra
om och om igen, och slutade aldrig."

889
01:12:02,166 --> 01:12:07,583
Anne Frank och jag föddes samma år, 1929.

890
01:12:08,083 --> 01:12:09,666
Vi var 14 år...

891
01:12:11,000 --> 01:12:13,833
...och upplevde våra första kärlekar.

892
01:12:13,916 --> 01:12:19,291
Anne Frank berättar om det i sin dagbok.

893
01:12:19,375 --> 01:12:23,333
Och jag nämner det i min dagbok.

894
01:12:23,416 --> 01:12:28,333
Jag mötte min första kärlek i Terezín.

895
01:12:28,416 --> 01:12:30,916
Jag gömde undan två av Ottos skjortor.

896
01:12:31,000 --> 01:12:33,500
Jag vet inte varför jag behöll dem
i många år.

897
01:12:34,083 --> 01:12:37,083
Jag behöll dem som ett minne.

898
01:12:37,166 --> 01:12:41,041
Jag vet att han var i Dachau
och att han dog kort efter befrielsen.

899
01:12:48,333 --> 01:12:50,583
<i>Helgas hus är fullt av fjärilar</i>

900
01:12:50,666 --> 01:12:53,375
<i>till minne av en dikt hon hörde i lägret,</i>

901
01:12:53,458 --> 01:12:56,000
<i>reciterad av hennes vän, Hanusch.</i>

902
01:12:56,916 --> 01:13:00,125
<i>Dikten löd: "Det finns inga fjärilar,</i>

903
01:13:00,541 --> 01:13:03,041
<i>inga fler fjärilar i Terezín."</i>

904
01:13:04,916 --> 01:13:07,750
<i>Helgas teckningar hjälpte henne</i>
<i>att uthärda allt</i>

905
01:13:07,833 --> 01:13:10,291
<i>på samma sätt som skrivandet</i>
<i>hjälpte Anne.</i>

906
01:13:13,541 --> 01:13:17,500
Jag minns att jag en gång läste
berättelsen om en cellist.

907
01:13:17,583 --> 01:13:22,333
Hon säger att hon överlevde,
att hon behöll sitt förstånd,

908
01:13:22,416 --> 01:13:26,666
för att hon hela tiden spelade musik
i sitt huvud.

909
01:13:26,750 --> 01:13:31,791
Tanken på en musiker
som klamrade sig fast vid sin repertoar,

910
01:13:31,875 --> 01:13:36,416
vid all musik hon kunde,
berörde mig starkt.

911
01:13:37,000 --> 01:13:39,833
TEREZÍN-FÄSTNINGEN
TJECKIEN

912
01:13:39,916 --> 01:13:44,083
<i>Terezín var det största gettot</i>
<i>när Tjeckoslovakien ockuperades,</i>

913
01:13:44,833 --> 01:13:48,583
<i>men det var också ett väntrum</i>
<i>till dödslägren.</i>

914
01:13:49,708 --> 01:13:52,916
<i>Dit skickade nazisterna,</i>
<i>från alla ockuperade länder,</i>

915
01:13:53,000 --> 01:13:56,666
<i>krigshjältar, ledande intellektuella,</i>

916
01:13:56,750 --> 01:13:58,958
<i>akademiker, musiker, skådespelare...</i>

917
01:14:00,833 --> 01:14:04,583
<i>Alla som var kända.</i>
<i>Judar och judar av blandad härkomst.</i>

918
01:14:09,083 --> 01:14:11,833
Nazisterna ville visa världen

919
01:14:11,916 --> 01:14:17,666
att medan tyskarna är i krig
och utsätts för bombningar,

920
01:14:17,750 --> 01:14:22,083
så lever judarna utan rädsla
i en fästningsstad,

921
01:14:22,166 --> 01:14:26,166
där de till och med
kan organisera kulturevenemang.

922
01:14:26,250 --> 01:14:29,750
De visar upp de här judarna
som tycks bo i paradiset.

923
01:14:40,291 --> 01:14:42,666
De spelar till och med in en film.

924
01:14:42,750 --> 01:14:47,041
<i>Führern ger en stad till judarna.</i>

925
01:14:47,125 --> 01:14:50,750
De bjuder även in Röda korset
på ett besök,

926
01:14:51,208 --> 01:14:54,458
som tyvärr kommer att förstärka bluffen,

927
01:14:54,541 --> 01:14:58,291
den här gigantiska skenbilden.

928
01:15:07,583 --> 01:15:09,791
<i>När Helga flyttades till Auschwitz</i>

929
01:15:09,875 --> 01:15:13,083
<i>gömde hennes farbror hennes teckningar</i>
<i>bakom en vägg.</i>

930
01:15:14,000 --> 01:15:15,000
<i>De klarade sig.</i>

931
01:15:16,875 --> 01:15:19,750
<i>Varken filminspelning eller fotografering</i>
<i>tilläts i lägren.</i>

932
01:15:20,208 --> 01:15:24,250
<i>Ändå dök små spår av vardagslivet upp</i>
<i>här och där,</i>

933
01:15:24,333 --> 01:15:28,416
<i>Som de här fotona tagna i Terezín</i>
<i>av en arbetare</i>

934
01:15:28,500 --> 01:15:31,750
<i>som kallats dit utifrån</i>
<i>för att gräva ett dike i lägret.</i>

935
01:15:42,583 --> 01:15:46,458
<i>Fotona föreställer en flicka</i>
<i>som leder sina får på bete.</i>

936
01:15:47,250 --> 01:15:50,583
<i>Flickan är Doris Grozdanovičová.</i>

937
01:15:51,291 --> 01:15:53,666
<i>Det här var hennes arbetsuppgift i lägret.</i>

938
01:15:54,291 --> 01:15:56,625
<i>Hon är nu 93 år och bor i Prag.</i>

939
01:15:57,666 --> 01:16:02,000
<i>I sitt hem har hon över 1 000 mjukisfår.</i>

940
01:16:02,583 --> 01:16:05,083
<i>De är presenter från hela världen.</i>

941
01:16:06,208 --> 01:16:11,333
Min mamma dog där när hon var 50.

942
01:16:11,958 --> 01:16:13,833
Hon var sjuk.

943
01:16:16,166 --> 01:16:21,750
Min mormor dog två veckor
efter att hon kom dit.

944
01:16:21,833 --> 01:16:24,583
Vad beträffar min pappa,

945
01:16:25,083 --> 01:16:29,875
så visste jag
att han hade blivit deporterad,

946
01:16:29,958 --> 01:16:34,250
men jag hoppades alltid
att han skulle komma tillbaka.

947
01:16:38,125 --> 01:16:40,791
Jag såg honom aldrig igen.

948
01:16:46,208 --> 01:16:51,041
<i>Vad som än händer fortsätter Doris</i>
<i>med sin pilgrimsvandring varje vecka</i>

949
01:16:51,125 --> 01:16:53,708
<i>till Terezín,</i>
<i>och hon berättar sin historia.</i>

950
01:16:54,041 --> 01:16:56,458
<i>En historia om uppror och mod.</i>

951
01:16:57,125 --> 01:17:03,666
Jag kan bara frammana bilden av Terezín
genom mina ögon som ung flicka.

952
01:17:03,750 --> 01:17:10,625
Jag var där i nästan tre och ett halvt år,

953
01:17:10,708 --> 01:17:16,000
och jag firade fyra födelsedagar där.

954
01:17:16,083 --> 01:17:21,125
Jag fyllde 16, 17, 18 och 19,

955
01:17:21,583 --> 01:17:27,875
och jag kunde inte uppleva
vad det innebar att leva fritt.

956
01:17:35,958 --> 01:17:39,291
Det finns en sång från Terezín...

957
01:17:40,000 --> 01:17:42,750
...skriven av Karel Svenk.

958
01:17:42,833 --> 01:17:45,916
Jag ska citera den för dig.

959
01:17:46,000 --> 01:17:48,291
"Allt är möjligt om man vill

960
01:17:48,791 --> 01:17:51,291
Förenade håller vi varandras händer

961
01:17:51,375 --> 01:17:55,583
Och på gettots ruiner ska vi skratta"

962
01:17:56,416 --> 01:18:00,833
Stackars Karel Svenk fick aldrig skratta.

963
01:18:00,916 --> 01:18:03,875
Han dog under dödsmarschen.

964
01:18:11,750 --> 01:18:16,166
KaterinaKat reste till Amsterdam,
Nederländerna, från Paris, Frankrike

965
01:18:23,250 --> 01:18:25,666
Amsterdam, äntligen! Så mycket ljus!

966
01:18:25,750 --> 01:18:29,708
Anne, snart är jag i ditt hemliga hus.
#förväntan #känslor

967
01:18:31,000 --> 01:18:35,458
<i>Våren 1944, medan Doris var ensam kvar</i>
<i>i Terezín,</i>

968
01:18:35,541 --> 01:18:37,916
<i>redigerar Anne sin dagbok.</i>

969
01:18:38,000 --> 01:18:40,750
<i>Hon rättar och hon skriver om den.</i>

970
01:18:41,208 --> 01:18:42,500
<i>Hon hade hört på radio</i>

971
01:18:42,583 --> 01:18:46,708
<i>att Nederländernas utbildningsminister,</i>
<i>som var i exil i London,</i>

972
01:18:46,791 --> 01:18:50,833
<i>lovade att alla vittnesmål</i>
<i>om det holländska folkets lidanden</i>

973
01:18:50,916 --> 01:18:54,125
<i>skulle publiceras när kriget var över.</i>

974
01:18:54,708 --> 01:18:59,250
<i>Anne tror att hon kan göra sitt verk,</i>
<i>som bestod av flera skrivböcker,</i>

975
01:18:59,333 --> 01:19:03,458
<i>till en riktig roman,</i>
<i>och hon har redan tänkt ut en titel:</i>

976
01:19:03,541 --> 01:19:07,125
Het Achterhuis, <i>holländska</i>
<i>för "Gårdshuset".</i>

977
01:19:12,583 --> 01:19:16,916
<i>Den titeln behöll Otto Frank 1947,</i>

978
01:19:17,000 --> 01:19:22,416
<i>när han, efter stor vånda,</i>
<i>beslöt att publicera dagboken.</i>

979
01:19:32,375 --> 01:19:36,625
Anne skrev: "Om Gud låter mig leva...

980
01:19:37,708 --> 01:19:39,833
...vill jag verka för mänskligheten.

981
01:19:41,958 --> 01:19:43,000
Så du förstår...

982
01:19:44,416 --> 01:19:46,041
...att jag har en uppgift.

983
01:20:00,416 --> 01:20:05,041
Otto Frank, när han får höra
om dagbokens framgångar,

984
01:20:05,875 --> 01:20:08,541
sa han genast:
"Det här är inte min framgång,

985
01:20:08,625 --> 01:20:10,375
det är min dotters framgång."

986
01:20:10,458 --> 01:20:15,500
Han ville bekämpa diskriminering

987
01:20:15,583 --> 01:20:19,416
och antisemitism i dagbokens anda,

988
01:20:19,500 --> 01:20:23,208
men även utifrån sina egna erfarenheter
som överlevare.

989
01:20:31,500 --> 01:20:37,791
<i>Som tysk har jag tänkt mycket på</i>
<i>om jag borde känna skuld eller inte.</i>

990
01:20:37,875 --> 01:20:40,375
<i>Jag tror att jag har ett ansvar</i>

991
01:20:40,458 --> 01:20:44,291
<i>att återgälda människorna</i>
<i>som förlorade sin mänsklighet här,</i>

992
01:20:44,375 --> 01:20:47,791
<i>och kämpa för att deras ansikten</i>
<i>inte ska glömmas.</i>

993
01:20:48,708 --> 01:20:52,791
<i>De här ödena påminner mig om</i>
<i>att det i dag</i>

994
01:20:52,875 --> 01:20:54,875
<i>finns mycket lidande i världen,</i>

995
01:20:54,958 --> 01:20:58,750
<i>att så många barn och vuxna</i>
<i>fortfarande lider i krigszoner,</i>

996
01:20:58,833 --> 01:21:01,291
<i>något jag tycker är ofattbart.</i>

997
01:21:01,375 --> 01:21:05,125
<i>Det är så lätt att bli måltavla för hat</i>
<i>när man är annorlunda.</i>

998
01:21:05,625 --> 01:21:08,375
<i>Hur kan vi försvara</i>
<i>de mänskliga rättigheterna</i>

999
01:21:08,458 --> 01:21:14,541
<i>och säkerställa att det som hände</i>
<i>i Bergen-Belsen aldrig händer igen?</i>

1000
01:21:15,458 --> 01:21:17,458
<i>Det finns personer än i dag...</i>

1001
01:21:17,958 --> 01:21:23,166
<i>...som ses som värdelösa,</i>
<i>som utvisas, dödas eller tvingas i exil</i>

1002
01:21:24,125 --> 01:21:26,333
<i>bara för att man inte förstår dem.</i>

1003
01:21:27,000 --> 01:21:31,916
Jag skulle inte jämföra
den historiska situationen med nutiden.

1004
01:21:32,333 --> 01:21:36,750
Det jag däremot skulle jämföra
är flyktingarnas situation.

1005
01:21:36,833 --> 01:21:41,791
Folk som flyr krig, död och hot.

1006
01:21:42,416 --> 01:21:46,416
Det kvittar om de flyr från nazister
eller någon annan.

1007
01:21:46,500 --> 01:21:48,666
Det finns fortfarande barn i nöd.

1008
01:21:48,750 --> 01:21:51,416
Det finns fortfarande barn på flykt,

1009
01:21:51,500 --> 01:21:54,833
på samma sätt som Margot, Anne
och alla deras vänner

1010
01:21:54,916 --> 01:21:56,708
var hotade på den tiden.

1011
01:22:00,500 --> 01:22:04,125
Vi berättar vår historia
för unga och studerande

1012
01:22:04,208 --> 01:22:09,333
för att minnet av Förintelsen
inte ska gå förlorat.

1013
01:22:09,416 --> 01:22:14,083
Men i dag börjar det även att kännas
som att det är vår plikt,

1014
01:22:14,625 --> 01:22:18,958
för det finns för många personer

1015
01:22:19,041 --> 01:22:21,791
som inte accepterar
dem som är annorlunda

1016
01:22:21,875 --> 01:22:24,125
och som söker ett bättre liv här,

1017
01:22:24,208 --> 01:22:29,375
men i stället drunknar många av dem
i vårt hav.

1018
01:22:40,041 --> 01:22:45,708
Kära Anne, din hoppfulla dagbok
skakade om mig, men den påminner mig om

1019
01:22:45,791 --> 01:22:49,541
att aldrig ge upp
#tittaintebort #ingafördomar

1020
01:23:03,958 --> 01:23:06,541
<i>"Tisdagen den 6 juni 1944.</i>

1021
01:23:08,000 --> 01:23:11,750
<i>Åh, Kitty! Det bästa med invasionen</i>

1022
01:23:11,833 --> 01:23:15,166
<i>är känslan av att vänner närmar sig."</i>

1023
01:23:18,416 --> 01:23:22,583
<i>Den dagen, den 6 juni 1944,</i>
<i>var Anne upprymd,</i>

1024
01:23:22,958 --> 01:23:26,625
<i>och som en riktig journalist</i>
<i>följer hon krigsbulletinerna.</i>

1025
01:23:27,958 --> 01:23:30,833
<i>Och ändå, ju närmare slutet</i>
<i>på konflikten kommer,</i>

1026
01:23:31,375 --> 01:23:34,250
<i>desto snabbare arbetar</i>
<i>utrotningsmaskineriet.</i>

1027
01:23:35,125 --> 01:23:40,208
<i>Sarah, systrarna Andra och Tatiana,</i>
<i>men även Arianna,</i>

1028
01:23:40,708 --> 01:23:43,041
<i>hade redan deporterats till Auschwitz.</i>

1029
01:23:44,041 --> 01:23:47,583
<i>Helga befann sig</i>
<i>i koncentrationslägret i Freiberg.</i>

1030
01:24:35,666 --> 01:24:38,416
Om man besöker Anne Frank-huset...

1031
01:24:39,166 --> 01:24:41,000
...besöker man ett tomt hus.

1032
01:24:42,083 --> 01:24:47,666
Det är en tomhet som på sätt och vis
fungerar som en spegel.

1033
01:24:47,750 --> 01:24:50,625
Vi ser in i spegeln och säger:
"Det här var vi.

1034
01:24:51,583 --> 01:24:54,333
Det här var vi, det gjordes av människor.

1035
01:24:55,083 --> 01:24:58,166
Människor som kanske inte ens var
särskilt speciella.

1036
01:24:58,250 --> 01:25:00,000
Människor som kanske var...

1037
01:25:01,041 --> 01:25:02,208
...som vi."

1038
01:25:13,291 --> 01:25:15,541
Anne Frank, vad skulle hon ha blivit?

1039
01:25:16,958 --> 01:25:20,625
Vad skulle hon ha skrivit om den värld
i vilken...

1040
01:25:21,791 --> 01:25:24,458
...hon bevittnade det hon bevittnade?

1041
01:25:25,208 --> 01:25:27,083
Och man säger till sig själv...

1042
01:25:28,875 --> 01:25:30,958
...tänk så mycket talang...

1043
01:25:32,625 --> 01:25:34,583
...Tyskland utplånade...

1044
01:25:35,583 --> 01:25:38,833
...när de utplånade
alla dessa judiska barn.

1045
01:25:40,583 --> 01:25:43,041
När man utplånar barn,

1046
01:25:44,333 --> 01:25:46,958
utplånar man oändliga möjligheter.

1047
01:26:02,500 --> 01:26:05,375
"Lördagen den 15 juli 1944.

1048
01:26:06,583 --> 01:26:07,708
Käraste Kitty,

1049
01:26:08,875 --> 01:26:11,000
det är svårt i sådana här tider.

1050
01:26:11,708 --> 01:26:16,250
Ideal, drömmar och förhoppningar
vaknar inom oss...

1051
01:26:16,791 --> 01:26:19,750
...bara för att krossas
av den dystra verkligheten.

1052
01:26:20,208 --> 01:26:23,583
Det är ett mirakel
att jag inte övergivit alla mina ideal.

1053
01:26:23,666 --> 01:26:26,125
De verkar så absurda och ogenomförbara.

1054
01:26:28,125 --> 01:26:32,708
Ändå håller jag fast vid dem.
För jag tror fortfarande, trots allt,

1055
01:26:33,333 --> 01:26:35,750
att människor är godhjärtade."

1056
01:26:39,875 --> 01:26:45,208
Anne vet det inte, men sommaren 1944
blir hennes sista.

1057
01:26:46,666 --> 01:26:50,583
Den 12 juni firar hon sin femtonårsdag.

1058
01:26:56,500 --> 01:26:59,666
<i>"Tisdagen den 1 augusti 1944.</i>

1059
01:27:00,666 --> 01:27:01,791
<i>Käraste Kitty,</i>

1060
01:27:02,541 --> 01:27:06,083
<i>som jag redan sagt dig många gånger,</i>
<i>är jag kluven på mitten.</i>

1061
01:27:08,125 --> 01:27:11,625
<i>Ena sidan rymmer</i>
<i>mitt sprudlande goda humör,</i>

1062
01:27:11,708 --> 01:27:14,375
<i>min nonchalans, min livsglädje</i>

1063
01:27:14,458 --> 01:27:18,750
<i>och framför allt min förmåga</i>
<i>att se saker från den ljusa sidan.</i>

1064
01:27:21,000 --> 01:27:25,000
<i>Med det menar jag</i>
<i>att inte se nåt fel i en flirt,</i>

1065
01:27:25,083 --> 01:27:28,333
<i>en kyss, en kram, ett fräckt skämt.</i>

1066
01:27:29,416 --> 01:27:33,541
<i>Den sidan av mig ligger ofta</i>
<i>i bakhåll på den andra,</i>

1067
01:27:34,000 --> 01:27:37,291
<i>som är mycket renare, djupare</i>
<i>och bättre."</i>

1068
01:27:43,875 --> 01:27:48,041
Och igen, tisdagen den 1 augusti 1944,

1069
01:27:48,708 --> 01:27:49,583
skriver hon:

1070
01:27:50,708 --> 01:27:55,458
"När alla ger sig på mig
blir jag arg och sen ledsen.

1071
01:27:55,958 --> 01:27:58,625
innan jag till slut
vänder hjärtat ut och in.

1072
01:27:58,708 --> 01:28:02,166
Den dåliga delen på utsidan
och den goda delen på insidan,

1073
01:28:02,250 --> 01:28:05,375
medan jag försöker hitta ett sätt
att bli den jag vill vara,

1074
01:28:05,458 --> 01:28:07,166
och det jag kunde vara om...

1075
01:28:07,791 --> 01:28:10,625
Om det bara inte fanns
andra människor i världen.

1076
01:28:11,208 --> 01:28:14,708
Din, Anne Marie Frank."

1077
01:28:24,500 --> 01:28:28,166
Det är de sista orden Anne skrev
i sin dagbok.

1078
01:28:29,500 --> 01:28:33,041
Tre dagar senare kom nazisterna
och förde bort henne...

1079
01:28:34,916 --> 01:28:37,583
...och hennes rum förblev tomt och tyst.

1080
01:28:41,208 --> 01:28:42,916
I över 70 år

1081
01:28:43,333 --> 01:28:47,375
har Annes ord fått miljoner unga människor
att snabbt växa upp.

1082
01:28:48,500 --> 01:28:50,208
De lärde sig att inte ge upp.

1083
01:28:51,041 --> 01:28:57,416
Anne, den livfulla flickan,
blev symbolen för 1900-talets fasor.

1084
01:29:06,625 --> 01:29:08,125
Det som hände därefter...

1085
01:29:08,958 --> 01:29:13,958
...berättas av Helga, Andra, Tatiana,
Sarah och Arianna.

1086
01:29:15,541 --> 01:29:17,791
Parallella liv som aldrig möts,

1087
01:29:18,875 --> 01:29:22,208
och ändå är så nära
att de nästan snuddar vid varandra.

1088
01:29:23,708 --> 01:29:26,625
De lämnar över stafettpinnen
till nya generationer

1089
01:29:27,375 --> 01:29:28,916
som drömmer om framtiden.

1090
01:29:30,583 --> 01:29:33,958
Anne vägrade att sluta minnas och hoppas.

1091
01:29:34,750 --> 01:29:37,250
På insidan av dagbokens omslag skrev Anne:

1092
01:29:38,333 --> 01:29:41,041
"Sois gentil et tiens courage."

1093
01:29:42,625 --> 01:29:45,291
"Var snäll och ha mod."

1094
01:34:29,333 --> 01:34:31,333
Undertexter: Jessika Johansson